Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1867, sida 2

honom underrättelse om den han sökte. Han påskyndade sina steg. Flickan varseblef honom, och hon gick honom till mötes. — Hvad befaller ni? ämnade hon fråga. Men officeren sade: — Är ni mamsell Henriette Brand? Hon rodnade, ty ännu aldrig hade hon blifvit titulerad mamsell. Då för tiden kallades ej en skänkjungfru mamsell. Men plötsligt föll något annat henne in, och hon bleknade. — Jag heter Henriette Brand, sade hon med darrande röst. — Då har jag ett bref till er från herr Louis Becker, löjtnant vid det femtonde preussiska landtvärnsregimentet. — Min herre! ropade hon likblek och måste stödja sig mot gossen, som stod bredvid henne. Officeren. framtog en liten väska, öppnade den och lemnade skänkjungfrun ett bref. Hennes händer förmådde knappt hålla papperet. IIon ville öppna det och sönderslet det nästan; men läsa det förmådde hon ej. — Lefver han? frågade hon officeren. — Han lefver, samt är frisk och glad. — Bernhard, läs du, sade hon till gossen och lemnade honom brefvet, ty det gick nästan omkring för hennes ögon. Gossen ämnade läsa brefvet, men då ropade kokerskan från köket: — Henriette, kaffet är färdigt! och den pligttrogna skänkjungfrun återvann dervid sin fattning. — Jag kommer! ropade hon tillbaka och återtog brefvet från gossen; den älskades bref var en helgedom, som hennes