Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1867, sida 2

att hvarje deputerad representerade hela förbundet, och icke blott någon enskild. valkrets. Då talaren detta oaktadt icke höll sig till saken, utan fortfor att tala i den nordslesvigska frågan, fråntogs honom ordet, hvarefter han under protest lemnade talarestolen. Dagen derpå var debatten om militärlagen utomordentligt liflig; ; specielt kom det till en häftig sammandrabbning mellan det nationelt-liberala partiet och framstegspartiet genom ett föredrag, som den demokratiske deputeraden Liebknecht höll emot regeringens förslag, och i hvilket han riktade de bittraste an-. fall mot preussiska politiken, der hufvudändamålet — efter hans förmenande — var att kufva solkfriheten. Emellertid an-i togos vid omröstningen i Fredags förslagets första paragrafer med stor majoritet. ; : ITALIEN. Ett telegram från Rom har meddelat, att stadens kommunalstyrelse ötverlemnat påfven en adress, försedd med 12,000 underskrifter, hvari begäres, att han skall gifva sitt samtycke till de italienska truppernas inmarsch, enär intet annat medel gifves till lugnets upprätthållande. Om det läte tänka sig, att Pius IX skulle gå in härpå, skulle detta otvifvelaktigt vara den lyckligaste lösningen af förvecklingarne, ty förnållandet mellan Italien och Frankrike blefve i samma ögonblick rent och klart, och det skulle icke förefinnas den aflägsnaste orsak till någon fransk intervention, enär franska regeringen tvertom då hade hunnit målet för sina mångåriga sträfvanden: en försoning mellan Rom och Italien. Olyckligtvis har man ingenting erfarit om det mottagande, som denna adress funnit hos Pius IX. Då det antiquerade påfvedömets murkna byggnad alltmer och mer visat sin skröplighet, borde man väl kunnat hysa någon förhoppning om, att Pius IX omsider skulle beqväma sig till att uppgifva den i längden fruktlösa striden; men han har hittills gifvit sådane bevis på sin blinda hals starrighet, att man till och med icke hans närvarande ställning kan räkna på sådane eftergifter, som klokheten borde bjuda. Mången har likväl haft djersheten att tro, det den helige fadren, som i sina allokutioner jemfört Victor Emanuel med Judas och kejsar Napoleon med Pilatus, till slutet skulle öppna porten för den förstnämnde. , Det skulle icke behöfvas här. till — så heter det i en korrespondens från Rom — mer än en liten gnista af den patriotism, som Pius IX lade i dagen: vid de första tecknen till Italiens pänyttfödelse. ö FRANKRIKE. Telegrafen har temligen utförligt återgifvit de förklaringar, som den officiösa franska pressen meddelat om franska regeringens hållning i romerska frågan, så att det kan anses öfverflödigt att lemna utförligare utdrag af de serskilda yttringarne. Vi anse oss derföre böra inskränka oss till några få sådane. I, Etendard heter det: Frankrike kan icke tåla att en öfverenskommelse, som har dess underskrift, sönderrifves. Hvilken betydelse skulle det i framtiden kunna hafva, om Frankrike funne sig vid en sådan vanära? ; Armen och flottan ligga färdiga, för att. skaffa aktning åt September-konventionen. Ännu förefinnes ingen krigisk eventualitet, och saken befinner sig ännu på de diplomatiska förhandlingarnes stadium. Vihoppas ännu det Italien skall låta verlden se att det har både vilja och makt att hålla: ett högtidligen gifvet ord. I hvarje fall: bör icke Italien hängifva sig till någon förhoppning om att kejsarens regering läter föra sig bakom ljuset eller skrämma sig.! Det afgörande ögonblicket har kemmit. Efter de franska truppernas bortgång har Rom varit skyddadt mot sienders anfall! af kejsarens sigill och underskrift. Ingen kan ostrassadt kränka detta. I en korres pondens från Paris heter det: ,I loulon äro alla förberedelser gjorda att inskeppa andra divisionen, som står under general Dumont, samt en annan division, som sedan lägret vid Chalons befunnit sig på krigsfot. Den bekante grefven af Palikao, general Montauban, skulle få öfverbefälet öfver expeditionen. I ministerrådet uttalade sig Duruy och Lavalette mot denna expedition. Dessa begge ministrar begärde sitt entledigande, men ätertogo detsamma dagen derpå. Angående den närvarande ställningen yttrar sig, Tempspå följande sätt: En ny expedition till Rom är icke ännu fullt beslutad, men en sådan hotar likväl. Materiel och soldater äro samlade i Toulon, och vid första signal af telegrafen kan expeditionen gå till ös. Ånnu dröjer man med öfvergången ver Rubicon. Majoriteten i ministerrådet var för expeditionen. Krigsoch marinministrarne uppträdde mest energiskt härtör. Forcade de la Roquette var äfven för expeditionen. Lavalette uttalade sig på det kraftigaste mot densamma. I motsats till hvad man tror, ryggar kejsarinnan — trots sina sympatier för den heige fadren — tillbaka för de oerhörda aror, som denna expedition skulle framcalla. Som bekant är, var kejsaren redan ör interventionen, då Rouher kom till 0 Biarritz. 1 Förre finansministern Fould begrafdes l len 15 Oktober. Han blef, på sin egen v lägts begära k protestan-h MM