Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1867, sida 2

De så kallade ,,Garotter, eller de som för några år sedan så modernt öppet på gastorna öfverföllo och röfvade menniskor, hafva numera minskats i antal, sedan man för dem infört straflet att före fängelsestraffets undergående traktera dem med vissa slag af den niosvansade kattenk. De äro särdeles rädda härför och respektera mycket detta döda djar, som sättes i lif af skarprättaren. Vid dessa polisdomstolar afdömas alla smärre mål, men mera invecklade brott remitteras härifrån till de olika distriktdomstolarne, der de afdömas af jury. Från dessa kan man vädja till högre rätt, som i olika afdelningar har sitt säte i London, Edinburg och Dublin; i vissa fall är ,the house of Lords, eller ,,öfra kammaren i Parlamentet, högsta instansen. Drottningen har endast benådningsrätt, på förord af inrikesministern, och den närvarande synes ej hylla den åsigt, som eljest numera allt mer gör sig gällande, nemligen att dödsstraff böra afskaffas. I Tisdags hade man här det ohyggliga frioch folkspektaklet att se huru två personer blefvo hängda. För endast ett par veckor sedan skedde de af dessa två på olika platser begångna morden, och nu höra de ej till de lefvandes antal mera, ty här i England gör man processen kort. Så snart juryn utsagt sitt skyldig, faller dom, och brottslingen får endast så på hans nådeansökan. Den ene af de brottslige var en fransman, vid namn Bordier, som var arbetare Han hade sammanbott omkring sju år med en engelska och egde med henne tre barn, hvaraf det yngsta var 19 månader. Sjukdom och nöd bragte denna samilj till sådant elände, att mannen, som innerligen älskade qvinnan och barnen, beslöt i ett anfall af förtviflan att mörda dem alla, och sedan sig sjelf. Hans mod räckte dock endast till att stöta dolken i qvinnans bröst, och hennes blod förfärade honom så, att han genast angaf sig sjelf. Han hängdes kl. 10 i Tisdags förmiddag och detta utanför fängelset vid ,,Horsemongerlane, på södra sidan af Thamsen. Utanför fingelset är en stor öppen plats, men både denna och de der utmynnande breda gatorna voro till trängsel fyllda med menniskor, mest af den lär gre, ja den lägsta klassen, som man endast ser i massor såsom nu, när ,something is to do. På slaget 10 inträdde fängelsedirektören, fångvaktaren, bödeln och vaktknektar i den cell, der Bordier hade tillbragt natten, utan sömn, sysselsatt med brefskrifvande till alla anhöriga och vänner, ända tilldess en fransysk-kaden. den kände hufvudbödeln i England, Calcrast, hade bakbundit brottslingens armar. Processionen passerade alla fängelsets celler för att låta de andra fångarne deraf röna en skräckfull varning, och framskred derefter till den platå, som var vid galgen. Åtföljd af presten och iklädd sina egna kläder, steg Bordier uppför de få trappstegen till galgen, der han bugade sig för den stora folkmassan med fransmännens bekanta eleganta artighet. Sedan öfverlemnade han sig, under de få minuter, som ätgingo för Caleraft att hophos en sämskmakare och 36 år gammal.!: binda hans fötter, påsätta nattmössan öfver hufvudet och fästa snaran om halsen, åt samtal med patern. Denne drog sig tillbaka på ett tecken af bödeln, och i samma ögonblick drogs golfvet, hvarpå fången stod, undan hans fötter, ett sprattlande, och allt var öfver. Menniskomassan skingrades genast genom deni mängd ditkommenderade polisen; efter en timma! nedskars och begrots på gården af fängelset denne unge olycklige man, och Hormycken tid på sig, som åtgår att få svar tolsk pater på morgonen anlände för att ; taga bigten och leda hans tankar på döEn procession anordnades, sedan ; J ; j semongerlane hade samma utscende som om intet hade passerat. Samma irmarr, samma rörelse och väsen, och ingen tänkte vidare på den rysliga tragedien några timmar förut. Den andre, som aflifvades på enahanda sätt, var en roddbåtkarl, som likaledes åratal sammanbott med ett fruntimmer, hvilket dock tyckes hafva varit alltför mycket Bacchantinna, ty husfreden var ofta störd genom ,rather too much gin För några veckor sedan stördes grannarne af ropet: ,mördare, och de först ankomne fanno en man illa skuren i halsen samt hans oäkta hälft med afskuret hufvud redan kall. Mannen hette Wiggins och påstod, att qvinnan först skurit honom under sömnen och sedan mördat sig sjelf. Inga bevis funnos. Han påstod sin oskuld ända till sista ögonblicket. Don första juryn kunde ej afgifva något omdöme, men en annan i5sbecial Jury gaf utslag ,murder efter lång öfverläggning och med endast en rösts majoritet. Dock är nu mannen ej mer bland de lefvandes antal. Denne person, en ,rough man, men dock i besittning af förmågan att skrifva och läsa, bedyrade, såsom sagdt är, intill sista ögonblicket för sina föräldrar och allt UA 2 LT 8 8 1 l