Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1867, sida 2

NN UTRIKES. TYSKLAND. Under det alla med spänd uppmärksamhet hafva blickarne riktade mot händelserna i Kyrkostaten och de beslut, son Frankrike och Italien skola taga, med af. seende derpå, går utvecklingen i Nord: tyskland fram till politisk och materie enhet. Finanslagen blef beviljad efter er mycket kort diskussion, och detta utan till: sättandet af något särskildt utskott och nära nog enstämmigt. Under förhandlingarne om bevillingen till krigshären, föreslog Oemichen, att regeringen. skulle söka träffa aftal med de utländska makterna om en betydlig afväpning, enär han hade förtroende till folkets kraft och fredens upprätthållande. En annan talare, Götg, ville, att förbundet icke skulle handla efter den grundsats, på hvilken det blifvit grundlagdt, och som uttryckes i förbundskanslerns (Bismarcks) valspråk: ,makt gäller mera än rätt. Men dessa åsigter funno intet gehör i parlamentet, och endast få röstade mot bevillningen, Alla de andra förhandlingarne hafva en rent formell pregel, och som följd häraf framskrider lagstiftningsarbetet med snabba steg. Vigtigast torde den lag vara, som helt och hållet afskaflar åkerlagarne. Denna lag föreslogs af Lasker och mottogs med allmin välvilja af alla partier inom parlamentet, med undantag af de konservativa, som likväl dolde sin ovilja och läto sig nöja med föreläggandet af ett annat förslag, som de önskade sätta i förbindelse dermed, och som gick ut på, att hypotheks-förhållandena samtidigt skulle ordnas genom upprättande af kreditföreningar för grundegendomarne. Då förslaget kom till behandling i parlamentet, uttalade sig först förbundskommissarien Delbriick af nationalekonomiska skäl för detsamma, och derefter förklarade Bismarck, att han icke fann, det ,de konservatives önskningar om kreditföreningar borde uppskjuta hehandlingen af Laskers förslag, samt att han gladde sig åt, att ett sådant förslag kunde genomföras i parlamentet som — på grund af herrehusets motstånd — icke i sjelfva Preussen kunnat vinna framgång. Förslaget antogs nu så godt som enstämmigt, och efter Bismarcks yttranden finnes intet skäl att frukta något motstånd från förbundsrådets sida A::. 33