Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1867, sida 2

Göteborg den 22 Oktober. ,Handelstidningen har hotat tryckfriheten — är den saga, som blifvit uppdiktad och upprepad af vissa sanningsälskande tidningar. Man har dock försigtigtvis underlåtit att uppgifva hvari detta , hot skulle hafva bestått. Du säger åt en man: ,gå ej lättsinnigt ut på den svaga ison, ty du kan falla ned och drunkna. — Han förargas och ropar: ydu hotar alltså med att dränka mig. — Du varnar en annan: ,lef ej så öfverdådigt, ty deraf följer ruin. — Han svarar: Jaså, du vill ruinera, du vill plundra mig. Hade afsigten varit denna, så hade man låtit mannen hållas. Men en varning är något annat än en hotelse. Den svenska pressen kan, genom ett öfverdådigt och lättfärdigt beteende, så nedsätta sig i den allmänna aktningen och ådraga sig en sådan ovilja, att de som äro tryckfrihetens fiender — och sådana finnas — erhålla understöd för sina önskningar och afsigter att inskränka densamma. De som gerna se en sådan sakernas vänning, hafva alls ingenting emot att pressen framrusar i fåvitsko; de som åter frukta faran, varna i tid. Den lättsinnige försmår varningen, och följden är, att han arbetar de förra i händerna. Hvilka äro här frihetens verkliga vinner? Det finnes en frihet, hvilken är lika dyrbar som. tryckfriheten, det är den enskiltes frihet. Den innebär trygghet mot allt våld, vare sig från statens eller nästans sida, så länge man sjelf icke kränker någon annans frihet. Häri ligger gränsorna för den enskiltes både rättsoch frihets-sfer. Och denna trygghet gäller ej blott den materiella egendomen, den gäller ock allt hvad som hör till samvetets område; den gäller derjemte heder och ära. Hvarje kränkning af den enskilta medborgarens goda namn och anseende är ett olofligt ingrepp i hans frihet, hvaremot statens lagar böra gifva honom skydd, törmedelst bestraffande af frihetens våldförare. Så tillgår det ock i alla fria länder; så tillgår det särskilt i England och Amerika; så lyda också föreskrifterna i våra egna lagar. Att alla offentliga handlingar äro underkastade allmän granskning, och att denna granskning må bedrifvas huru skoningslöst som helst — det hör till tryckfrihetens grundväsen. Ännu mer: alla offentliga män äro underkastade samma kritik. Detta är i sin ordning, och de få olägenheter, som kunna vara förenade med ett hänsynslöst handlingssätt i denna del, motvägas å andra sidan i rikt mått af gagnet och fördelarne för samhället. Missbruken te.yda här ganska litet, ty de föröfvas gemenligen från sådana håll, der moraliteten befinner sig på den ståndpunkt, att allmänheten, som har ett ganska skarpt omdöme i sådana ämnen, icke fäster något afseende vid hvad som talas eller skrifves. En offentlig man, i ett fritt land, är också alltid beredd på att utgöra skottafla för de tidningar, som tillhöra hans motparti, och finner blott deri en varning att iakttaga största möjliga försigtighet. Detta kan understundom förlama hans handlingskraft, det är sannt; men å andra sidan ligger häri äfven en varning mot tröghet och slapphet. RTR RR TTT RA