Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1867, sida 2

— Har nådig herrn haft några underrättelser från armön? — Aha, återtog domherrn, — är hjertat derborta hos armän? — Således äfven här? Flickans blekhet efterträddes af en brännande rodnad, Äfven skolmästaren betraktade henne förvånad. — Jag skall berätta dig allt, far, sade hon till honom. — Har ni några underrättelser? frågade hon domherrn så bedJande, — Jag vet endast att redan tidigt i förrgår började ett fältslag, och — — Han hejdade sig, — Och) frågade flickan förskräckt. — Hm, mitt kära barn, att hålla inne med sanningen har aldrig uträttat något godt. Men först äfven litet sanning af er. Har hjertat något särskildt intresse derborta vid armen? UE En trolafvad, tillstad hon rodnande. — Och han är? — Underofficer vid landtvärnet. Och i det hon vände sig till skolmästaren, fortfor hon: — Louis Becker, far. Han var min kamrat redan på värdshuset i Warburg. — Kamrat? frågade domherrn. — Han var kypare der. — Ja så. Nå, jag ämnade tillägga att det är ett dåligt tecken, att ni i dag, på tredje dagen, ej hast någon underrättelse, Ett Segerbud skulle redan hafva varit här. Men detta är min enskildta åsigt, kära barn, och lägg det ej på hjertat. Inträffar en god underrättelse, så skall jag genast meddela er den.