Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1867, sida 2

brukare. Den som skrifver detta emottog vid denna tid mångfaldiga uppmaningar, att, i de lånebehöfvandes intresse, ifra för räntans frigifvande, ty — tillade man — eljest nödgas vi för en spottpenning realisera vår gröda, ja våra inventarier och vår egendom. Det var detta trångmål å delånesökandes sida — under den tid när räntefoten stod i utlandet långt öfver vår s. k. ilagliga ränta — som framkallade den förordning, som medgaf räntefrihet för löpande aflärspapper på kortare tid. Det lider ej heller något tvifvel, att ju stor lättnad dermed åstadkoms för ganska många personer, som måhända eljest fått öfverlemna gård och grund i främmande händer. Men räntan fortfor att vara bunden i frå ga om fastighetshypoteker, och deraf måste följden blifva, att dessa blefvo mindrebegärliga, så mycket mer, som de voro svåra att realisera. Så uppstod den kris med anledning af korta papper, som spelat en så stor roll i fråga om det mycket omtalade vjordbrukets betryckk. Så uppstod det oförståndiga ropet mot just den åtgärd, 161 hvilken man kort förutifrat, nemligen räntans frigisvande, samt mot bankerna, hvilka ej ville belåna inteckningar, utan sordrade ,, kortare papper. Förhållandena hafva nu väsentligen förindrat sig, och det är nu först verkningarne af den fria räntan gjort sig gällande. Den ökade tillgången på penningar uppå den utlänska marknaden har der så ntesoten till en ståndpunkt, som väc ker stora bekymmer i motsatt riktning. De som hafva samlade kapitaler — fruken af egna eller ansörvandters mödor — å ar dem ringa eller ingen afkastning, kvilket är bedröfligt nog för de många, som skola lefva på ett litet kapital. Samma förhållande har, om också i mindre grad, inträdt äfven hos oss. Likasom vi mindre än de ilesta andra länder idit af penningebristen, drabbas vi också nindre af öfverflödet. Det är i sjelfva verket endast dyningarne af det stora tidrattnet, som slå mot våra stränder. Emelertid har räntefoten hos oss nedgått, hvad ust de , korta papperen angår, ej obeydligt under den fordna lagliga räntan: illfölji derat hafva bankerna nödgats ippsäga depositioner, som draga högre änta än bankerna kunna sjelfva erhålla, och såsom ytterligare följd deraf har inäffat, att en mingd sålunda uppsagda capitaler måst söka annan placering. Till kapitalegarnes lycka erbjödo sig sålana placeringar i de lån, som utbjödos dels Vf staten, dels af hypotheksbanken, dels ock if åtskilliga kommuner. Men sedan dessa ån blifvit väsentligen fyllda, har esterrågan uppstått å de förut försmådda hyvothekerna, nemligen inteckningar. så utt sådana blifvit till och med i oslentiga annonser eftersökta. De som uppsagt. ch afhändt sig sådana hypotheker, af zod beskaffenhet, för att placera medlen l. ios bankerna, hafva nu blifvit ganska ånserköpta, och skulle gerna ätertaga dem, lerest det läte sig göra. Detta innebär n varning för framtiden, att icke låta af n tillfällig konjunktur förleda sig att afända sig goda säkerheter. Sakerna torde emellertid, derest ej ovänade händelser inträffa, på detta sätt småingom återvända i sitt normala läge. å behöfvas inga konstlade å girder, för tt återställa hvad som endast kan vinas på naturlig väg, eller den som friheen bereder,