Vid mitt besök fanns hamnen fullkomligt isfri äfven vid stränderna, oaktadt de andra hamnarne längs hela kusten voro isbelagda efter en ovanligt sträng vinter, och meddelade en på stället boende gammal fiskare, som lefvat der i 40 år, att under hela denna långa tid hamnen icke mera än en gång varit tillfrusen, men att då sjelfva Kattegat ända ut till Wäderöarne kördes. Om hamnen eljest någon gång kastat sig, hade isen dock gått upp vid första sjöväkt och icke varit tjockare än att den, enligt fiskarens ord, genomhuggits med ett enda yxtag, hvilket med andra ord vill säga, att isbeläggningen ej kunnat hindra att bryta sig fram. Denna isfrihet torde hafva sin tillräckliga förklaringsgrund i närheten af öppna hafvet (2,000 alnar från fasta landet) och i af kustbefolkningen intygade strömsättningar i hamnen. Apelsäter den 5 September 1867. C. E. Wiens. Denna hamn skulle, så slöt talaren, icke endast för provinsen och synnerligast för dess siskerihandtering blifva af stort värde, om den förenades med den föreslagna jernvägen, utan den skulle äfven blifva af stort gagn för hela riket. Konsul Wm Thorburn ansåg en jernvägsförbindelse mellan Norge och Uddevalla vara högst önskvärd och för Bohuslän välgörande. Egendomsvärdet i de trakter, genom hvilka den komme att gå, skulle derigenom stegras till likhet med värdet af de egendomar, hvilka ligga vid en större stad. En ständigt öppen hamn skulle vara en fördel för hela Sverge. Man behöfde blott tänka på den enda artikeln socker, hvarå priset hvarje vinter, sedan alla hamnar lagt sig, stegras och hålles höjdt till dess islossningen och med den skeende import ånyo sänker detsamma. Tilfället att kunna importera skulle hålla sockret under vintern i lika pris som om sommaren. Det blefve uässerligen handelsmannen, som till att börja med skördade vinst af banan, men det blefve äfven snart jordbrukarens tur. Fiskeriintendenten v. Yhlen ordade om jernvägens stora nytta för fiskerihandteringen. Den norra skärgården saknar för närvarande vägar inåt landet för afsättning af sina produkter. Det är visserligen sannt, att fisken går i hafvet; men han måste äfven beqvämt kunna gå på land, för att komma till konsumenterna. En jernväg till Krossekärrs hamn skulle vara af obeskriflig nytta för fiskerierna. Oxevik är nu snart sagdt den enda hamn, som om vintern står öppen för fiskrarne. Der drifves också en så liflig fiskhandel, att omkring 200 hästar användas för fiskens visdare transporterande. Krossekärr blefve den naturligaste platsen för denna afsättning, och att sjernrägen ej skulle få obetydligt att göra med ssktransport, derom vore tal. öfvertygad, då värdet af hvarje års fiske i Bohuslän uppgår till en half million riksdaler och en högst ansenlig del af denna fångst går inåt landet. Dertill kommer den omständigheten, att man för närvarande har god utsigt att få storsillen åter till de Bohuslänska kusterna. Funnes då den föreslagna jernvägen, skulle icke allenast denna, utan äfven Bohuslän och hela landet skörda stor vinst. Öfversten Nauckhoff, som nu icke ville afgörahuruvida skäl verkligen finnes för att göra teckningen för en jernväg, ville dock med afseende å densammas riktning förorda den östra banan. Genom hafvet finnas nog kommunikationer för kustfolket, hvarföre det ville synas vara en fördel att få vägen så långt in i landet som möjligt, helst denna väg äfven vore den kortaste. Majoren Koch. Det har yttrats af hr öfversten Nauckhoff, att man borde välja den kortare vägen. Kunde man få fiskhandeln att med lika lätthet gå Bullarevägen som den andra, så ville talaren gå in härpå; men detta låter sig ej så lätt göra. Föredrar derföre den vestliga linien, hvilken går genom tätt befolkade och starkt spanmålsproducerande trakter, i motsats till den andra. Detta vore en större fördel än något kortare väg, helst derigenom kommunikationerna med hamnarne blefve betydligt lättare. Hvad särskildt vidkommer Krossekärrs hamn, vore den äfven af strategiska skäl att rekommendera. Det vore af stor vigt att hafva en ständigt öppen hamn, till hvilken trupptransporter med lätthet kunde ske pr jernväg och från hvilken man utan svårighet kunde sätta sig i förbindelse med andra ytterhamnar. Häradshöfdingen Norin påpekade att Bulls vägen ej skulle mycket skryta af sin kortare väglängd, om man från den skulle draga en kanske 2 mil lång bibana till Krossekärr. Den ginge äfven genom en trakt, befolkad af endast 5,000 personer, då den vestra vägen räknade 5 gånger så många. Öfverstelöjtnant Neiglick. Vägarne i Bullaren befinna sig i det sämsta skick, hvadan ingen möjlighet, i anseende till den svåra transporten, finnes att med framgång söka producera något på Bullarens eljest goda jord. Här skulle jernvägen kunna åstadkomma en ansenlig lyftning. Den östra banan vore äfven att rekommendera af det skäl, att den skulle vara af stor vigt äfven för den vanlottade Sörbygden. IIaradsh. Norin vågade bestrida att Bullarens jord i allmänhet vore af någon god beskaffenhet, liksom han icke kunde förstå, hvad fördel det pepe vara att draga en jernväg öfver Sörbygdens jell. Öfverstelöjtn. Neiglick. Genom anläggande af mindre landsvägar skulle nog banan komma i lätt beröring med de mera odlade trakterna. Ofversten NAUCKOfFf. Vi böra vid anläggandet af en dylik jernväg ej tänka uteslutande på Bohuslän, utan äfven på vår grannprovins Dalsland. Då förslag äfven är väckt att låta jernvägen gå genom Dalsland i stället för genom Bohuslän, vore det politiskt att välja den östligaste sträckningen, hvilken i större mån skulle underlätta kommunikationen för Dalsland och mera förlika dess inbyggare med beslutet att draga banan till Uddevalla i stället för till Wenersborg. Majoren S. Neiglick. Frågan sönderfaller ils tvenne alternativer. Pet första: bör jernvägen gå genom Dalsland eller Bohuslän, och i sednare fallet det andra: hvilken väg bör den taga genom Bohuslän. Då det för Kristiania nu är omöjligt att beqvämt kunna om vintrarne komma till en isfri hamn, torde det för dess intresse vara förmånligast att söka sig väg till Bohuslän, helst Norge redan, såväl genom nordvestra stambanan som det kanaliserade Dalsland, stode i förbindelse med det inre af Sverge och vägarne derifrån till hafvet. Toges af denna anledning vägen till Bohuslän, så torde ock vara gifvet, att, med fästadt afseende å Krossekärrs hamn, fördelarne torde luta it den vestra bansträckningen såsom varande den, som först kommer till målet. Konsul Thorburn. Utan tvifvel måste den vestra linien anses som den fördelaktigaste. Som ett ytterligare stöd för de fördelar densamma erbjuder, påpekade tal vår Perttommullikation med utlandet, hvilken om vintern obehindradt kunde så öfver Krossekärr. Derifrån vore blott några timmars väg till Jutland och derigenom omkring 20 timmar till Hamburg. . Bokhandl. Hallman. Det ligger mycken vigt ppå att få banan dragen till den naturliga hamnen vid Krossekärr. Vi böra icke skjuta ifrån ss någon af de fördelar vi kunna ernå. Det fin— — arhata för TNA oh I OcA Il kä ve