Jernvägen Lddevalla—Norge. Vi meddela här nedan den utförliga redogörelse, som innehälles i de sednast hit anlända numren af Bohusläns Tidning, rörande det i Uddevalla under sista landtbruksmötet hållna sammanträde, för diskuterande af det väckta förslaget angående en jernväg från Norge genom Bohus län. Ämnet är af vigt ej blott för länet, utan ock för landet. Referatet lyder sålunda: Sammankomsten öppnades af hr häradshöfdingen L. Norin, som med varmaste intresse omfattar och arbetar för denna nya kommunikationsled. Sedan han i korthet omnämnt anledningen till sammankomsten, anhöll han, att hr landshöfdingen gretve Ehrensvärd måtte !eda förhandlingarne vid densamma, en begäran, i hvilken de mycket talrikt församlade instämde. Grefve Ehrensvärd mottog uppdraget och inledde öfverläggningarne med uttalandet af sin öfvertygelse, att, ehuru denna angelägenhet naturligtvis mäste ligga alla bohuslänningar om hjertat, det dock icke vore möjligt att, i sakens närvarande skick, kunna om densamma fälla något kategoriskt omdöme. — Ordet begärdes och erhölls först af häradshöfdingen Norin, som i ett längre anförande meddelade frågans hittillsvarande lilla historik. Idcen till jernvägen hade ej utgått från svenska, utan från norska sidan. Vi ligga i en vrå med kommunikationsanstalter i ett sådant skick, att vi icke vågat hoppas från vår ,,uselhet kunna taga ett så stort språng som till en jernvägskommunikation. Redan för 3 år sedan började i Kristiania agiteras för en jernväg i denna riktning. Sjökommunikationer hafva norrmännen tillräckligt, men för Kristianiaboarne erbjuda dessa flera olägenheter, hufvudsakligast genom isläggningen, hvilken under en betydlig del af året utestänger dem från samfärdseln med utlandet. För saken blef dock något kraftigare steg ej taget förrän vid stortinget i fjol höstas, då 4 stortingsmän från Smaalenenes amt förenade sig i en motion om att vederbörande mätte anställa undersökning för en jernväg från Kristiania öfver Frederikshald i riktning åt Uddevalla samt att dylik hemställan borde göras hos svenska regeringen om tillmötesgående med undersökningar å svenska sidan. Detta bifölls af stortinget, men hinder mötte å statens sida, hufvudsakligast bestående i penningbrist samt den omständigheten, att staten aldrig undersöker en bibana till stambanan. Kom så den undersökning från svensk sida, som i början af detta år, på föranstaltande och bekostnad af enskilda personer, hufvudsakligast i Uddevalla, egde rum mellan nämnde stad och norska gränsen. I Norge stannade man då icke vid stortingets votum, utan man hörde sig före hos invånarne i de socknar, hvilka angränsa den projekterade banan, och der voro sympatierna för densamma så lifliga, att man snart för en petition till regeringen om undersökning äfven å norsk sida samlade 3 å4,000 af nämnde trakters ,, bästa namn. Detta i förening gaf norska regeringen (indredepartementet) slutligen giltig anledning att besluta en undersökning å norska sidan, hvilken för ett par veckor sedan började och snart torde vara afslutad. Talaren redogjorde derefter för resultatet af den svenska undersökningen. Tvenne linier hade dervid blifvit uppgångna, hvilka sammanfalla till en enda från Uddevalla till Svarteborgs kyrka; der skilja de sig, den ena tagande vägen vester om och utmed Bullaresjöarne till hemmanet Wassbotten vid riksgränsen, den andra gående mera åt vester genom Tanum och Qville och vid Hogdalen öfver riksgränsen till Bärby på norskt område. Med beräkning från Uddevalla till Frederikshald hatva dessa linier följande längd: Tanumslinien: inom Sverge S mil, 11,500 fot. Norge 9I,000 Bullarelinien: inom Sverge 6 mil, 26,500 fotNorge 1 mil, 1,000 ,, oe Ä Summa 7 mil, 27,500 fot. Tanumslinien är alltså 29,000 fot eller något öfver 3. mil längre. Den approximativt beräknade kostnaden för terrasseringsarbetena, 400,000 rdr pr mil, trodde dock tal. vara för hög. Utom de stora fördelar, som en af dessa bansträckningar skulle bereda Bohuslän genom en ätt afsättning af dess ladugårdsprodukter i Norge och af dess fiskprodukter i det inre af Sverge, kulle jernvägen, helst om man valde den vestra inien, blifva af ett stort nationelt intresse, derigenom att man med lätthet kunde komma till en tåndigt öppen och isfri hamn vid hafvet. En adan finnes vid Krossekärr, 24 mil vester om irebbestad. Om denna hamns förträffliga beskafenhet meddelade talaren följande intyg af fullt sakkunnig person: I medlet af sistliane Mars månad besökte jag crossekärrs hamn för att taga dess beskaffenhet ti nautiskt hänseende i skärskådande och på rund af hvad jag sjelf erfor jemte de upplysninar om hamnens isfrihet, hvilka lemnades af beolkningen på stället, äfvensom i följd af den särkilda kännedom om Bohuslänska kusten, hvilken ag förvärfvat under 43 års vistande i länet, dermder jag i flera års tid bestridt navigationslärareefattningen vid kongl. flottans station i Göteborg, år jag intyga: Att, mig veterligen, ingen i alla hänseenden så ördelaktig hamn finnes på sagde kust, som den frågavarande, synnerligast i anseende till lättheen för en i lägervall stadd seglare att utan lots it insegla under de svåraste omständigheter, förtsatt att inloppet förses med erforderliga ledrar. TOch att hamnen tillika är utmärkt för sitt goda kydd emot hafvet genom de höga och branta lippor, som omgifva densamma, för sin goda hållotten med ett väl afpassadt djup (7 å 8 famnar ch derutöfver), äfvensom derföre att flera inlopp eda dit och att den är tillräcklig att rymma ett 2—