Carlsson och Lars Eriksson i Sonarp samt Jön och Nils Truedson i Sibbarp rymt samma väg, se dan de 3:ne förstnämnda förut på bedrägligt sät som förskottspenningar å en bränvinsaffär tillnar 9 sig 700 rdr från en grosshandlare i Kristian stad. — IIernösand. Från Ådalen skrisves den dennes: , Tiderna äro bistra är lösen för dage och om detta icke kan så bokstafligen tillämpa: på denna ort, som i afseende å sädesskörd torde böra uppskattas såsom en bland de mest lycklig lottade trakter i norden, så är dock onekligt at de äro jemförelsevis hårda. I mannaminne torde knappast en så svag säd skördats som nu. Sent inträdde våren, här naturligtvis som på andra ställen, sommaren i det hela kall, var likväl drifvande för växt, åkern stod frodig, men tyvärr alltför grön, då inträffade den 24 September med en köld af 3 grader under fryspunkten. Något var väl skördadt, men mycket, alltför mycket stod oskuret; nu måste skördemännen gripa till lian med all ifver, frostnatt följde på frostnatt i trenne dagar, den sista blef starkast, thermometern sjönk ända till — 6 grader. Att allt ofruset nu frös var naturligt, till och med den i jorden liggande potatisen har delvis skadats, om ärter lönar ej att tala, ännu ligga på många ställen riset i högar på ärtåkrarna, linet är här och der ännu oupptaget. Att till följd af allt detta utsigterna för den stundande vintern äro mörka synnerligen för smärre jordegare och arbetare inses lätt. Emellertid är också tillgången på tjenstsökande nu god, hvilket i sig sjelf är en god sak, helst under de goda tiderna svårigheten att få dugligt tjenstefolk till arbete, varit så stor, att de flesta bönder till stor skada för jordbruket måst nöja sig med undereller öfveråriga drängar. Den alltför högt uppdrifna träverksrörelsen har obestridligen åstadkommit detta för jordbruket så högst förderfliga förhållande. Stora summor sprider denna rörelse årligen bland folket, men — folket kan dock icke äta sågspån och bakar, icke ens helrena 3-tums plankor! Huru mycket en väl utdikad och väl skött åker förmått att motstå välerlekens hårdhet och kölden till trots gifvit god skörd, det har den nyss afslutade skörden tydlisare än någonsin ådagalagt. Att en stor inskränkning redan inträdt i lyxoch speceriafsättningen ar uppenbart, och skall ninskningen i dessa artiklars förbrukning innan Wets slut blifva ännu större. Måtte det förtfara! De hårda åren voro mer än nyttiga, om de kunde ör framtiden bereda landet mera arbetskraft och nindre förbrukning af öfverflödsvaror samt sålunla anskaffa allt flera armar och händer åt åkern ch husslöjden. Men bör man också icke kunna förvasta sig näot i lagstiftningsväg, som verkade för detta goda ndamål? Man kan väl förutse, att den kommane riksdagen skall finna sig kraftigt uppmanad att ned allvar gripa verket an.