Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1867, sida 2

Dagens post. ITALIEN. . Den oro och jäsning, som under de sista veckorna rådt i Italien, är oförändradt densamma, och i alla korrespondenser från Florens och Rom återupprepas, att en lösning af romerska frågan omöjligen längre kan undgås. Insurgenterna synas dag för dag draga kretsen allt närmare kring Rom, och den italienska observationsarmen väntar blott på befallning att öfverskrida gränsorna. Den svåra fråga, af hvilkens besvarande allt öfrigt beror, är: huru skall Frankrike förhålla sig under denna eventualitet? De sednaste telegrammen synas gifva ett svar härpå, men vi måste, intilldess de blifvit bekräftade, fortfarande anse dem tvivelaktiga. Om man uteslutande håller sig till de yttranden i franska officiösa tidningar, som man sett, frestas man till antagandet, att underrättelserna om en öfverenskommelse mellan kejsar Napoleon och italienska regeringen varit förhastade, samt att den italienska politiken är nära att bryta med Frankrike, för att oinskränkt blifva herre öfver sitt eget öde. I, Patrie (Rouhers organ) af den 16 dennes heter det: , Italien behöfver icke besätta Kyrkostatens territorium för att återupprätta lugnet och ordningen, enär den påfliga krigsstyrkan är tillräcklig härtill, endast italienska trupperna strängt bevaka gränsorna. I en annan artikel af den 14 d:s yttrar sig nämnde tidning ännu mera hotande på följande sätt: ,, Vi anse kabinettets i Florens hållning ärlig och uppriktig; vi tro på dess ansträngningar för hindrande af insurgentbandens framträngande i kyrkostaten; vi erkänna tillika, att Italien har en uppgift att lösa, som både i moraliskt och materielt afseende erbjuder stora svårighoter. Men, om de italienska trupperna i dag eller i morgon skulle låta taga sig i släptåg af dessa revolutionärer, som sluppit igenom deras förposter, så skall detta handlingssätt göra ett streck öfver allt, som de hittills gjort. Det skulle vara en kränkning af högtidligt ingångna förpligtelser, och Italien skulle derigenom fiendtligt uppträda mot den makt, som det är skyldigt allt: sitt oberoende och sin enhet. Vi hafva förnekat och förneka allt framgent, att kabinettet i Florens tagit något steg för åstadkommande al modifikationer i Septembertraktaten. Chevalier Nigras återkomst från Biarritz till Paris har icke varit efterföljd af något tillkännagifvande eller någon not, hvarken här eller i Florens. Än vidare är det osannt, att de italienska trupperna inryckt i de påfliga provinserna; ja, vi anse det t. o. m. omöjligt, att italienska kabinettet skulle tänka härpå. En sådan tanke förekommer oss orimlig, emedan ett sådant steg skulle medföra de allvarsammaste förvecklingar. Hvad som än ytterligare bidrager att göra situationen förvirrad och invecklad, är den omständigheten, att de förra underrättelserna i tyska tidningar derom, att en hemlig öfverenskommelse skulle förefinnas mellan Italien och Preussen, nu ånyo dyka upp med ökad styrka. Så skrif