Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1867, sida 2

bergen och invid den klara floden, som djup och brusande ilar förbi dem. Sågen och huset tillhöra en och samma ägare. I huset bedrifves värdshusrörelse, ty såägens ägare har under badsäsongen i Hofgeismar uthyrt denna rörelse till en värdshusvärd i Kassel, som hvarje sommar ditsänder en värdshusattiralj. Dahlheimersågen är känd som den angenämaste förlustelseort för den eleganta badsocieteten i Hofgeismar. Den besökes dagligen från badorten, till fots, i vagn, till häst, och sällan förgår en dag, då ej gemensamma lustpartier begifva sig dit ut. Den ligger på den sträcka der Diemel skiljer Preussen och Kurhessen, på den venstra stranden, således på Kurhessens område. Dagen efter de i föregående kapitel skildrade tilldragelserna satt en vacker, ung flicka på en bänk framför det nätta huset, i skuggan af ett stort päronträd. Hon tycktes vara en skänkjungfru i huset, och var sysselsatt med stickning. Det var ännu tidigt på eftermiddagen, ty klockan var knappt två. Ännu funnos inga gäster på sågen, och ännu kunde man ej vänta några på en god stund. Badgästernas förmiddag är fullt upptagen af bad och brunnsdrickning, och med det som sammanhänger dermed. Derefter intaga de i all beqvämlighet sin middag, och först sedan kunna de tänka på sina landtpartier. r 1815 var badet i Hofgeismar dessutom ganska litet besökt. (Forts.)