Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1867, sida 3

ATEN —14—1 AO — Jvärfva de små insigter, som fordras. Det egentliga hindret för en allmännare utbredning af ett förnuftigare undervisningssätt med nybörjare, än det gamla mekaniska, för barnens förståndsoch tankeutveckling så hämmande och förslöande, tro vi hafva varit saknaden af en fullt lämplig och methodiskt utarbetad lärobok för det första stadiet i barnundersvisningen, men ej brist på förmåga eller intresse hos lärarne. Ju förnuftigare en läromethod är, desto lättare och angenämare blifver den både för barn och lärare, och om de sednare hafva de egenskaper, som fordras för deras kall, skola de ej blott med nöje, utan äfven med lätthet kunna tillegna sig den bättre methoden, så snart de ega en lärobok, som, jemte anvisning för dess begagnande, är så uppställd, att densamma äfven lemnar en säker ledning för undervisningens successiva gång. Innan vi närmare granska hrr Kastmans och hr Rodhes läseböcker för småskolan, få vi uttala vår åsigt, att, med erkännande af ljudmethodens stora företräde framför bokstafveringsmethoden, vi likväl sej anse den förra ensam och för sig vara I det väsentliga i det bättre undervisningsssättet med nybörjarne. Det är den med ljudmethoden förbundna skrifläsemethoden, med sina tanketaloch räkneöfningar, som vi efter en framstående skolman vilja kalla ,den förnuftiga methoden. Skulle svårigheter förekomma hos en del lärare och lärarinnor att tillegna sig och rätt tillämpa sjelfva ljudmethoden, så kunna de med den vanliga bokstafveringsmethoden likväl förena skrifläsemethoden. Då enligt vår åsigt bristen af lämplig lärobok utgjort det förnämsta hindret för skrifläsemethodens allmännare utbredning, var det med särdeles fägnad, vi mottogo de båda samtidigt utkomna läseböckerna af hrr Kastman och hr Rodhe, och det var med synnerligt intresse vi granskade dessa böcker för att se, huruvida författarne lyckats i sin uppgift. Då herrarne Kastman gjort sig kända såsom skickliga undervisare, är det ej utan förvåning vi funnit de många misstag i pedagogiskt afseende, som de begått vid utarbetandet af sin läsebok, som skall vara uppställd efter skrifläsemethoden i förening med såväl ljudsom den gamla bokstafveringsmethoden. Så möta oss på första sidan af boken sådane meningslösa öfningar som: ma, Mu, Mo, em, My, im, ne, Ni, ny, an o. s. V., öfningar, som längesedan funnit sin rättvisa dom, emedan barnen vid den första undervisningen böra tänka sig ett begrepp under det skrifna och tryckta ordet, och att man bör till en början, vid de första öfningarne, göra barnen bekanta med saken och sedan gå till det ord, som angifver denna sak. Många exempel på oreda för öfrigt kunna anföras. Vi vilja här blott angifva tvenne. På sidan 23 första öfningen förekomma ord, i hvilka kljudet skrifves med c och ch. Der anföras såsom exempel några få utländska ord, men ej det svenska ordet och, som förekommer först längre fram i läseöfningarne. På samma sida, der 2 anföres stundom beteckna ks-ljudet, förekommer intet ord såsom exempel härför. Det svåraste misstaget, författarne begått, torde dock ligga deri, att barnen få läsa hela 29 å 30 sidor af stafvelser och ord, innan de få läsa en enda mening, hvilket i möj ligaste måtto skall förslappa och förslöa eftertanken, hvarjemte det meningslösa ordläsandet måste innöta den obehagliga entonigheten, som bäst förekommes, om barnen så tidigt, som möjligt, få vänja sa sig att höja och sänka rösten efter ordens betydelse och ställning i satsen. S Herr Rodhes läsebok, som i plan ochls uppställning är så ordnad, att den kan f begagnas jör skrifläsemethoden såväl i jrening med bokstafverings-som med ljudmethoden, har blifvit strängt methodiskt i utarbetad, så att läraren, genom att i för-r sta kursen stycke ester stycke följa boken,? har en ledning för innanläsningens suc-;Ä cessiva utveckling, enlig skrifläsemethoden. u Genom författarens inhemtade erfarenhet sd under en längre praktik, bar han undgått hrr Kastmans ofvan påpekade misstag. Vi anse att hr Rodhe, genom detta sitt omsorgsfulla arbete, har fyllt det länge kända sa behofvet af en sådan lärobok för småsko-sa lan, som gör en allmännare utbredning af den förnuftiga methoden hädanefter! lättare. h Vi glädjas häröfver, emedan denna me-;.thods allmännare utbredande;ir;at oberäk-i nelig vigt för folkundervisningens sramgång, ty börjas undervisningen på ett för-k nuftsenligt sätt och hafva barnen ifrån sins. första skoldag blifvit vanda att begagna sin eftertanka, så måste fortsättningen hela, skolan igenom gå i samma riktning. T Men härmed hafva vi icke sagt, att arbetet saksc nar brister. Det är sjelfva planen och uppställ-sj ningen, vi anse vara fullt riktiga, hvaremot vi haf-H va åtskilligt att anmärka i vissa enskiltheter, som ra ätt kan afhjelpas i en ny upplaga. I författarens ve mvisning om sättet att gå tillväga vid undervis-mf ningen borde meddelats, huru det mesta af tredje b kursen bör af läraren muntligt meddelas barnen, ä dan under det de hålla på med att, genom läror ;eoch skriföfningar, genomgå första kursen. Sä-yunda borde anvisats, att bönerna och psalmerna sl senom föreläsning borde af barnen efterhand läas utantill; att reglorna lör ordens sönderdelning b skrifstafvelser likaledes böra af läraren muntligt fö meddelas och under skriföfningarne (genom att de barnen med bindetecken skilja orden i skrifstaf-p. elser) inötvas redan så snart, de börja läsa och Si krifva tvästafviga ord. De blandade läsestyckena m om färg, form, storlek och förnimmelser böra ger nast i undervisningens första stadium af läraren oc — T — of on ——— — —