Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1867, sida 1

Domherrn.) MNistorisk roman af J. H. Temme. (öÖfrversättning af Sigfrid Nyberg.) — Och hon hjelper dem. — Det går det arma solket illa. — Ja, ja, sade domherrn och hans ögon glänste, — då det går någon illa, är den präktiga flickan alltid till hands för att hjelha. — Så är det, ers nåd, bekrästade gumman, — Och när skulle hon komma tillbaka? frågade domherrn. — Det kan väl dröja halfannan timma. Niederhelmern ligger treqvarts timmas väg härifrån. Hon reste för en qvart sedan och hon ämnade på hemvägen se till den nya ekplanteringen i skogen. — Då får jag inte träffa henne i dag, sade domherrn. — Jag har ännu två timmars väg till Hofgeismar; jag måste vara der i tid, så att inte fröken Gisbertina — — — Nå, gamla Christine, jag har tagit fremmande med mig. — Hvad ers nåd medför är alltid godt, sade gamla Christine. — Ja, ja, och en väninna till mamsell. Han vände sig till vagnen. — Behagar ni stiga ur fru, Mahler? Han talade med denna vördnadsfulla artighet, hvarmed han äfven i Paderborn