anföra något till sitt försvar, enär de omöjligt kunde börja polemisera inom pressen rörande sin heder och ära. Mot detta oförsynta beteende måste vi, rättvisans namn, protestera, och hafva derunder blifvit i tillfälle att lemna några upplysningar, hvilka böra vara tillräckliga att visa anklagelsernas orättfärdighet ätminstone så pass mycket, att våra kolleger nu torde finna nödvändigt att afvakta undersökningarnes resultater, innan de fortgå på den beträdda banan. Under sådana förhållanden hafva vi ingenting emot att uppfylla den önskan, som uttryckes i ett bref från hrr James Dickson Å Co, hvilket läses på ett annat ställe i dagens blad, nemligen att den började polemiken rörande deras handingar måtte från vår sida afbrytas. Dock böra vi nämna, att vi icke ikläda oss nåzon förbindelse i detta fall. IIrr James Dickson Co veta bättre än någon annan, att vårt uppträdande i denna sak varit för dem alldeles främmande, och så måste vi äfven vid dess fortsatta behanding bevara åt oss samma frihet att handla efter omständigheterna. Ty här gäller någonting, som är högre än personerna, och let är rättvisan och den offentliga moraen. Det är deras talan vi hafva — efter bästa förstånd och samvete — allthitintills ört, och om vi äfven kunna låta vapnen ör tillfället hvila, ämna vi ej nedlägga lem, förrän striden är utkämpad. Vi beöfra ej tillägga, att vi äro ensamme anvarige för våra ord.