Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1867, sida 3

jade presten? — Mest om helvetet; och dit säger han att vi ska fara allihop, undan för undan; — ,,Bevars, det måtte finnås bra stora syndare i er hemort? — ,;Ånej, det ä de väl inte ... utom en. — ,, Hvem är det, och hvari syndar han då? — ,Jo, det är Jerker Ersson, som inte tror på Gud! — , Nekar han Guds tillvarelse? Nå, hvem tror han har skapat verlden 2. —Jo, han säjer att det kommit till lite då och lite då, och så har det gått undan för undan. Europeiska höns och amerikanska ankor. En nordamerikansk tidning berättar följ. märkvärdiga historia: Abbt Denis, prest vid 5:t Kloi-kyrkan i förstaden S:t Antoine i Paris, hade för en tid sedan ett gästabud, vid hvilket han trakterade sina vänner med en högst sällsynt rätt, nemligen med höns, hvilkas föräldrar — så påstår den ärevördige presten — hafva prydt deh store franske konungen Dagoberts bord. Då abbe Denis lade grundstenen till nämnde kyrka, som han genom de af honom insamlade medlen har bygt på det ställe, hvarest Dagoberts gamla slott och trädgård lägo, upptäckte man under ruinerna af den urgamla byggnaden en bale full af hönsägg. Arbetarne voro just i begrepp att bortkasta dessa mer än 1,299 år gamla ägg, då abben erinrade sig att han för några år sedan hade hört omtalas hvete, som hade uppgrott af säd från Pharaonernas tid, hvilket man funnit i lUgyptiens mumier. Det föll honom derför in, att lifskraft möjligtvis ännu kunde finnas i dessa ägg. och han rådfrågade en af institutets medlemmar om hvilka försök man borde anställa med dessa dyrbara reliker. Den lärde gaf honom det rådet att anförtro dem åt em höna af bepröfvad duglighet i utkläckningsfacket. Detta rådföljdes, och 21 dagar derefter hade den gode presten och hans vänner glädjen att bevittna framkomsten af en kull präktiga kycklingar, en direkt afkomma af invånarne i konung Dagoberts hönsgård. Dessa byrbara tjäderfön hasva alltsedan deras utkläckning omsorgsfullt afhållits från all mesalians med kamrater af mindre gammalt blod, och abben är nu i besittning ar en hönsgård, som är så väl försedd med ,.konung Dagobests höns, att han icke blott kan förse sin egen visthusbod med fjäderfän af denna berömliga afkomma, utan äfven på sina talrika vänners uppmaning till och med ämnar upprätta en försäljning af konung Dagoberts ägg till inkomst för de fattiga i socknen. Afrikanska helsningar. I Petermanns ,,Geogr. Mittheilungen har en resande lemnat några rätt intressanta upplysningar om de olika sätt att helsa, hvilka begagnas af de afrikanska negerstammar, som han besökt. Den nordligaste af negerstammarne, Tedarne, som bor i landen omkring Tsadsjön, är ett mycket krigiskt folk, som alltid är rustadt till angrepp. Då tvenne manspersoner möta hvarandra, göra de halt på ungefär 10 stegs afstånd och huka sig ned, hållande sina långa spjut i upprätt ställning. Uster de första tillropen utgjuta båda sig i oräkneliga laha, laha, laha! som upprepas desto oftare, ju höfligare man vill visa sig. Ilar man efter denna försigtiga undersökning icke funnit något misstänkt hos hvarandra, närmar man sig och gifver hvarandra en lätt tryckning med fingrarne. Qvinnorna iakttaga naturligtvis icke sådana försigtighetsåtgärder, men helsa hvarandra för öfrigt på enahanda sätt. De helsa männen genom att knäböja, medan dessa blott huka sig ned. Kanuri-. Mandaraoch Buddumafolken äro ännu mera ceremoniella i deras helsningar. Bland dem hör det till god ton att icke se en högre stående person iansigtet, då man talar med honom, utan under hela samtalet bålla hufvudet vändt åt sidan. I Mandara såg författaren en gång att samtlige tillstädesvarande vände ryggen åt konungen, till och med när de icke talåde med honom, hvilket skulle betyda, att de icke kunde tåla vid att se det majestät och den herrlighet, hvari Hans M:ts svarta anlete strålade. Hos såväl dessa som flera andra negerfolk helsar en lägre stående person den högre stående genom att alldeles nedkasta sig på jorden och beströ hufvudet med något mull eller åtminstone göra en pantomimisk rörelse, föreställande en sådan beströning. På frågan: ,Huru mår du? svarar den, som befinner sig väl: ,Med fred! eller ,,Jag tackar! Gud förlänge din tillvaro! Negrer, som i sina kanoter mötas på Benuefloden, tillropa hvarandraiförbifarten långdragna vokalljud, såsom Eia-o-a-aa-a! och dylika, fortfarande dermed så länge de kunna höra hvarandras röster. Bland negrerna träffade författaren flera svarta kultiverade folkslag, som helsade med nigningar och aftagandet af hufvudbetäckningen nästan alldeles på europeiskt sätt. Hos Akranegrerna vid Guineakusten har det engelska Good morning erhållit fullkomlig infödingsrätt i språket. Att det sätt, hvarpå man helsar, icke är utan b tydelse för bedömandet af ett folks karakter, är säkert, men det är dock att gå alltför långt, då man vill bevisa att t. ex. den engelska helsningen how do you do? antyder en handlande och producerande nation, den franska helsningen comment vous portez-vous? på en i modernas rike herrskande nation eller den italienska helsningen come sta ella? på en stillastående nation. —V— -——-—-———— na