Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1867, sida 3

:3 Blandade ämnen. Ett hemskt besök. Till en fru i Berlin uppkom för några dagar sedan ett för henne alldeles obekant, snyggt klädt fruntimmer af omkring 60 års ålder och satte sig, utan att yttra ett ord, på en stol. På frågan hvem hon var och hvad hon önskade, sade hon sig heta Juliana Lehman och uppgaf äfven sin bostad. Frun uppmanade derefter ytterligare den fremmande att säga sitt ärende; men denna svarade endast med en lång, stirrande blick, och då den förra slutligen blef ond, reste sig den obekanta långsamt från stolen samt nedföll derefter död. Den stackars fruns förskräckelse är lätt att förstå; hon skickade genast efter en läkare, som förklarade, att den fremmande sannolikt dött af ett krampanfall. Då man förfrågade sig i den af henne uppgifna bostaden, visade det sig, att hon alls icke bott der, och såväl hennes person, som anledningen till hennes besök på det ställe, der hon slutade sina dagar, äro ännu olösta gåtor. En romantisk historia af följande innehåll berättas uti en i Antwerpen utkommande tidning: För 32 år sedan lemnade ett fartyg Antwerpens hamn, för att, med åtskilliga passagerare ombord, afgå till Amerika. Knappt utkommet i öppna sjön, led fartyget skeppsbrott, och alla embordvarande drunknade, undantagandes en ung flicka och en matros, som räddade henne. Kort derefter gifte sig dessa båda med hvarandra. Efter någon tid gick matrosen åter till sjös, medan hans hustru qvarstannade i Antwerpen. Efter mer än 30 års förlopp har nu sjömannen i dessa dagar återkommit till Antwerpen, för att uppsöka sin hustru, hvilken han också funnit, men sedan två år gift med en landtbrukare, efter det hon i fulla 30 år väntat på sin förste mans återkomst. Kommendörens kommendör. I ÖresundsPosten läses: Då en viss högt uppsatt person för kort tid sedan skulle med jernbantåget afresa från Eslöf till Helsingborg, bad han stationsinspektoren dröja med tågets afgång några få minuter, tills dess han fick uträttadt ett nödvändigt ärende. Enär tågets afgångstid var inne, afslog den punktlige stationsinspektoren den gjorda uppmaningen, då den höge herren utropade: ,,Men jag befaller! Nej, här befaller jag, invände stationsinspektoren, och kommendören kröp ögonblickligen i kupån. ndan för undan. En prest önskade taga reda på läsaresektens funderingar och examinerade derför en bonde, som plägade bevista dess konventiklar, om förloppet dervid. — ,,Först, berättade bonden, ,läser presten en bön, och då falla vi alla på knä; och så stiga vi opp och sjunga en psalm, och så går det undan för undan, ände in på sena natten. — ,Då bli ni väl slutliger sömniga? --,Ja, visst bli vi det; och derfö sofva vi dan efter, när vi skulle arbeta, undar för undan. — ,, Nå, hvarom predikar den så kal