Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1867, sida 3

Då de båda klockorna fördes upp från Wolgans strand till kyrkogården, skedde denna transport med mycken svårighet, men också under ett förfärligt sorl och skrän, och då klockorna kommo in på kyrkogården, helsades deras lyckliga ankomst dit med hurrarop och blottade hufvuden. Staden Wasiljs kyrkogård, der numera ingen får begrafvas, sedan staden fått sig en särskild begrafningsplats på annat ställe, ligger mycket vackert och derifrån är en vidsträckt utsigt öfver Wolgaoch Sura-floderna. De grafvårdar, som der finnas, äro så egendomliga, att jag tror mig göra läsaren ett nöje då jag beskrifver ett par af dem. Nästan alla utgöras de af sten-cerceuiller ofvan jord. Först faller det i ögonen en sådan, i sorm af en säng, med gula och gröna sirater. På locket synes, i upphöjdt stenarbete, himmelens port med det allseende ögat ofvantill och en dödskalle nedtill och i midten ett kors samt de presterliga insignierna, skeden och knifven, hvilka begagnas vid nattrardens utdelande. (Nattvarden gifves nemligen sålunda, att den lilla hvetebullan, som föreställer Frilsarens lekamen, skäres med en ärskild slags knif i små bitar, hvilka läggas i vinet, som derefter utdelas theskedsvis, hrarunder klockaren håller en handduk under hakan på nattsgästen, på det att ingen droppe af den heliga måltiden skall spillas på profana kläder). Bredvid denna dekoration är en blå medallion, hvari läses: -Under denna sten hvilar stoftet af protopopen (ungefär detsamma som prosten) NVasiki Tranoritsch Parlorski, död år 1556 den 23 Juni, just som klockan slog s på morgonen. På sidorna befinnas också blåa medailloner anbragta och alla försedda med inskrifter. På den norra läses: Herre, tänk å mig då Du kommer i Ditt rike! på södra sidan: , Herre, vänd icke Ditt ans bort från min åsyn-, och på den vestra me nen: Herre, var min p, och öfvergif mig ick min Gud och min Yrälsare!Denna medallion uppbäres af tvenne englar. På en annan liten grafvård af röd tegelsten och i form af en hundkoja, med ett grekiskt kors af jern ofvanpå taket, befanns å södra långväggen iljande inskrift: ,.Guds tjenarinna. Anastasia Saroubin, död den 17 Maj 1863 vid 22 ål samt på den vestra gafveln: ,Ivila dig, vän, tills du uppväckes på den yttersta dagens morgon. På ännu en annan stenkista var locket af jern och prydt med himmelens port och det allseende ögat. Alla nu anförda inskrifter, med undantag af namnen, voro på slavonska språket, hvilket är det I ryska kyrkospråket da böner äro j och med ,, Fader V Alla kyrkoböner och enskilförfattade på slavonska, tillj Som slavonskan är mycket olik ryskan, är det de årt, isynnerLat för barnen, att lära sig några böner, ech det är ett ofantligt arbete för föräldrar och lärare, som skola plugga de fremmande bönerna och bibelspråken i de stackars barnen, hvilka redan från början af sina andaktsöfningar sålunda blifva alldeles uttråkade. a Jag nämnde i ett af mina första bref från Petersburg, att passväsendet i Ryssland numera var mycket förenkladt. Åh ja, så länge man befinner sig bland de lefvandes antal. Men, hrad tyckes väl? sedan ryssarne val här nere kämpat ut mot alla passoch polis-formaliteter, så de icke begifva sig på den sista långa färden utan att vara försedda med pass till himmelriket. Huruvida det der bjelper dem till inträde, torde vara ovisst men pass skola de emellertid hafva. En rysk begrafning tillgår nemligen sålunda, att den döde föres i öppen kista till kyrkan. Der sätter presten på hans hufvud en papperskrona och sticker honom i handen ett pass till himmelriket, innehållande någon bön eller vers, skrifven på samma slags papper som de verldsliga passen, jemte en rekommendation från presten; derpå skrufvas locet på kistan och den döde föres till grafven. Färgen på likkistan varierar, allt efter den död ålder, så att en ung flickas likkista är ljusröd, en ynglings blå, en medelålders menniskas mörkbrun 0. 8. v. i De der himmelrikes-passen, hvilka också äro skrifna på slavonska och för hvilka betalas från och med 3 kopek upp till en eller flera rubler, lära år 1866 hafva lemnat den ryska kyrkan, eller måhända rättare det ryska presterskapet. en inkomst af c:a 70,000 rubel s:r (omkring 175,000 a 180,000 rdr rmt). Ända tills för sex år sedan fanns i Ryssland ingen enda rysk bibel; och det var då ej heller tillåtet för någon annan än presterna att läsa der Numera har den, genom regeringens omsorg, blif vit öfversatt från slavonska till ryska språket och tillhandahålles allmänheten, mot cn måttlig a samt får nu läsas af hvem som helst. Nuvara högsta vederbörande, som synes så uppriktigt itr. för allt hvad till upplysning och bildning hörer, torde dock behöfva se till, att de blifva m spridda bland det ryska presterskapet, och åtminstone föreskrifva en examen i humaniora för medlemmarna af det stånd, som sedan skall inver på folket och befrämja dess förbäåltring och ci lisation. Ryska folket börjar redan inse, huru illa det står till med den grekiska religion vårdare; den ,orthodoxa prestigenb taga, och åtskilliga sekter hafra bil 9 medlemmar skiljt sig från den grekiska kyrKan.