Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1867, sida 2

hela Nordtyskland samt från Belgien ocl Frankrike. Då underrättelsen om slage hade utbredt sig i den lilla staden, had innan kort och utan vidare öfverenskom melse halfva folkmängden, qvinnor och män, gubbar och barn, samlats och droge i högtidlig procession till kyrkan och der undergörande Mariabilden, för att bedje för sina älskade, hvilka stredo, blödde och dogo der borta. Domherrn såg det tysta, sorgliga tåget då han for öfver den lilla stadens torg Scackars menniskor! sade han. — Och sålunda flyga fasa, ångest och sorg genom hela det tyska fosterlandet i dag 1 morgon och ännu flera dagar; och vec kor, månader, ja år skola följa derefte med andra fasor och annan nöd, alstrac af denna tids förbländning, som de kalls enthusiasm. Han anlände till Warendorf. Der visste man ännu ingenting, ty från Mänster hade ingen underrättelse kommit, och den lilla uppstaden ligger visserligen midt på heden, men dit hade artilleridundret icke fortplantat sig genom jorden, eller mar hade kanske snarare icke märkt det. Domherrn hade ett uppdrag att ombesörja här. Han lemnade vagnen och gick inii posthuset. — Herr postmästar Feldman? sade han — Det är jag, svarade en äldre, barsk westfaler. — Jag önskar tala ett par ord i enrum med er. Postmästaren förde honom till ett en skildt rum. — Hvarmed kan jag stå till tjenst? — Känner ni en fru Mahlberg?