Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1867, sida 2

Nödens omfång och nödkjelp, se der de ämnen, som i denna tid upptaga finska nationens hela uppmärksamhet. I Uleåborgs län hafva i medlet af Sept. representanter från kommunerna varit samlade till ett landsting, för hvars förhandlingar en redogörelse pågår i Helsingfors Dagblad. De beslut, som der blifvit fattade, gå derpå ut, att allt hvad som möjligen kan bevaras af den svaga grödan, skall besparas till utsäde för nästa vår. Surrogater för sädesbröd böra anlitas i axoch agnebröd, såsom det tjenligaste och mest närande, dernäst bröd af Islandsgaf, dernäst tallbark ech slutligen renlaf, börande röd och hvit mossa äfvensom halm endast i yttersta nödfall anlitas. Ytterligare åtgärder skulle vidtagas för att sprida kännedomen om svampar bland allmogen. I IIelsingsors hölls den 1 Oktober ett stort möte, för att rådslå rörande hufvudstadens bidrag till de nödlidande, och liknande sammankomster hållas i alla finska städer. — Bland de föreslagna medlen mot eländet ropar man nu, med blödande hjerta, på understöd till — utvandring! Se här en af de suckar, som denna nöd frampressar ur det qvalda Finlands bröst: I sorgens tid. Hvad skara rör sig väl på mon Bland ljung och buskar spridd? Hvad söker den i dämpad ton Så girigt kring dess vidd? Har sommarn sina skatter gömt, Och samlas nu de här, Har den till sena hösten glömt Sin blomma och sitt bär? Nej, första frost som härjade Blef sommarns sista natt, Oeh bär och blommor plockas de Vid sång och löje gladt. Men här, — här samlats dagen om, Vid sucken halfqväfd ljöd, Den laf, den ringa mossa, som Ar Finlands sista bröd. Hvi blir din kind så blek, hvi står Med nedböjdt hufvud du? Tryck bort den heta, dolda tår Och blicka glad ännu! Tro ej, att Finlands sista tid Är kommen än förband! Tro ej, att fröjd och lycka blid För alltid flytt vårt land! Nej, spänn hvar muskel, gå med kraft, Med hopp och mod och lust, Det lugn, som Finnen alltid haft, Behöfves här nu just! Nu skall han kämpa, — kämpa gladt Med tro på seger skön, Med tro, att tegen än ger skatt Och Gud arbetarns lön. Men du, som samlat dagen om, Vid sucken halfqväfd ljöd, Den laf, den ringa mossa, som Ar Finlands sista bröd; Sätt ned din korg, kom bort från mon, Så gå vi hand i hand Till kyrkan, att vid orgelns ton Be Gud för folk och land! G. Lbk.