Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1867, sida 2

itgjordt för roffiskarnes härjningar, att af fiskodling förnämligast den af lax torde vara vigtig, samt att öfverenskommelser för fiskets rätta bedrifvande — i likhet med den af strandegarne vid Bullaresjöarne nyligen ingångna — äro nödiga. Skärgårdsfisket bedrifves mestadels med krok, icke — så som det borde vara — med vadar. Sumpar för den färska fiskens transporterande äro nödvändiga för en ordnad fiskhandel, hvilken handel icke kan sägas nu existera. Hvad storsjöfisket beträffar, har detta gått betydligt framåt och visar redan nu tillfredsställande resultater, ingifvande de största förhoppningar för framtiden. a Hr v. Yhlen anmodades att skriftligen uppsätta sitt lärorika föredrag, för att sedan intagas i Hushållningssällskapets qvartalsskrift. 4:0) På hvad sätt kunna kommunerna verka för insättningar i länets sparbank, serdeles af den arbetande och tjenande klassen? Öfverstelöjtnant Neiglick ansåg, det kommunerna icke särdeles kunna verka för det sagda ändamålet, men att husbönder genom kontrakt med sina tjenare kunde verka derför. Det vore emellertid af största vigt, att tillfälle bereddes till besparingarnes insättande på Söndagarne. Löjtnant Gyllensvaan föreslog, att de öfriga sparbankerna skulle blifva filialafdelningar under länssparbanken, eller också filialkontor från länssparbanken inrättas, der andra sparbanker finnas. ufverstelöjtnant Neiglick trodde ett hinder mot den ifrågasatta föreningen ligga uti de fonder, som de äldre sparbankerna redan ega. Ordföranden framhöll vigten utaf, att husbönder på öfvertygelsens väg sökte förmå sina tjenare till begagnande af sparbanken, och yttrade, det för mängden af arbetare torde vara svårt att finna någon tid för inså tningar, om icke tillfälle dertill funnes på Söndagen. Mötet uttalade slutligen den önskan, att mötets medlemmar inom sina resp. kommuner måtte verka för insättningar i sparbankerna samt att dessa insättningar äfven borde på landet få aflemnas om Söndagarne. 5:0. Är det påståendet riktigt, att husslöjden icke lönar sig, och hvilket inflytande har fabriksväsendet utöfvat på densamma? Öfverste Nauckhoff trodde sig hafva funnit, att husslöjdens alster ofta väl icke till utseendet, men till qvaliteten ofta öfverträffade fabriksalstren. Så vore t. ex. förhållandet med väfnader. Om äfven husslöjdalstren hade svårt att i priser konkurrera med fabrikerna, vore husslöjden likväl i hög grad vigtig, såsom fördelaktigt inverkande på hemmen. I alla tall finnas tider, som icke på annat sätt kunna väl användas. Öfverstelöjtnant Neiglick visade huru det ju icke kunde vara fråga om, att sådana personer skulle upptagas af husslöjd, som kunna finna någon mera lönande sysselsättning, men för andra vore deremot, denna slöjd — af de utaf öfverste Nauckhoff anförda skälen — af största vigt. Mötet instämde i de af öfverste Nauckhosf och öfverstelöjtnant Neiglick uttryckta åsigterna. 6:0. Hvilka åtgärder böra vidtagas till ordnande af fattigvården på landet, i afseende så väl att förekomma den verkliga fattigdomens tillökning, som äfven med afseende å de lättjefullas tillhållande att — utan kommunens betungande öfver höfvan — verkställa lämpligt arbete? Hrr öfverstelöjtnant Neiglick, kapten v. Prosckebite, löjtnant Gyllensraan och Evers förordade inrättandet af arbetshus för tredskande fattighjon. Hr ordföranden anförde de medel, som kommunalstyrelserna redan nu hafva i sin hand mot sådana, samt ansåg, det lagstiftningen —som föreskrifver, att fattighjonen skola försörjas inom sina resp. kommuner — icke tillät inrättandet af sådana arbetshus. Mötet beslöt, att diskussionen skulle anses utgöra svaret på frågan. Härmed afslöts mötet första dagen, hvaretter medlemmarne kl. 4 samlades till gemensam middag på stadskällaren. Lördagen, mötets andra dag, var bestämd till utställning af kreatur och landtbruksredskaper, samt till profplöjning och förevisning af täckdikning. Af landtbruksredskaper hade Göteborgs mekaniska verkstads aktiebolag en vacker och rikhaltig utställning, hvarvid bemärktes en för första gången utställd tegelrörsmaskin til det billiga priset af 90 rdr. Af de utställda djuren voro isynnerhet hingstarne förtjenta af uppmärksamhet. Ehuru inger af dem ansågs kunna tillerkännas förste priset, funnos dock många särdeles vackra djur. En hingst, tillhörig hr F. Bundser på IHolma, och tre ston, tillhörande hä radsh. Rosenqvist, hade kanske främst förtjenat priser, om sådane varit utsatta för andra än landtbrukshästar. Sedan pris domarne slutat sina arbeten, utdelades kl 1, 2 af ordföranden följande priser: För landtbruksredskaper: Till Göteborgs mekaniska verkstads aktiebolag Hushållningssällskapets silfvermedalj och 65 rdr. Snickaren J. Pettersson, för en förbättrad sä desharpa 20 rdr. . Herr C. R. Wedelin, för en flyttbar torkria 15 rdr. För siskprodukter: Till hr M. Stranne, för under sju nummer ut ställda utmärkta produkter. Hushållningssällska pets silfvermedalj och ett första pris 20 rår. Herr Krusell, för långkabiljo, ett första pri 20 rdr. . Salteriidkaren Christiansson, för klippfisk, et andra pris 45 rdr. . Herr G. Hallgren, för anjovis, ett andra pri 15 rdr. För ladugärdsoch landtbruksprodukter samt trädgårdsalster: Till öfverstelöjtnant Neiglick Hushållningssällska pets bronsmedalj. . Hr H. Pettersson på Saltkällan dito dito.