Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1867, sida 2

Denna djupa förödmjukelse bör arbetaren söka bespara sig, genom att vakna ill känslan både af sin egen kraft och af sin pligt. Han bör, likasom hvarje annan medborgare, djupt och allvarligt känna, att det är på sig sjelf man skall i första rummet hafva de stora anspråken, och örst derefter uppå andra. Den som icke uppfyllt de förra har alls ingenting att tordra af andra. Det är vår vissa 1örhoppning, att arbetareföreningen, i förening med vår goda olkundervisning, skall blifva en mäktig häfstång till framkallande af en sådan anda. Och när den vaknat i allmännare grad, då skola alla samhällsklasser med glädje räcka hvarandra handen till inbördes understöd och uppmuntran. Då skola vi bära hvarandras börda utan suckan, emedan vi djupt känna, att vi behöfva hvarandras hjelp, och att det är den starkares pligt och rättighet att stödja den vagare. Den nödställde skall icke eländigt tigga den förmögnares allmosa; men han skall icke heller vägra att emottaga den hand, som räckes såsom en rörelse af det broderliga hjertats inre behof. Det är på en sådan sinnesstämning, på en sådan anda, som allt ytterst beror. Finnes den icke, blifva alla allmosor droppar i hafvet; finnes den åter, så skola vi kunna genomgå hårdere pröfningar än. dem som nu synas töresvå. När hela riket, med varmt hjerta, lemnar sina bidrag till de nödlidande i Norrland, så böra dessa samfällda gåfvor komma att uppgå till betydliga belopp, irdeles då dermed sammanlägges hvad som utgår från statens sida. Huruvida öfverskott utöfver det verkliga behofvet I deraf uppstå, är svårt att ännu ga, men visst är att sådant ligger inom möjlighetens gräns. Vi tala nemligen här icke om behofvet af spanml, ty det antaga vi blifver ganska stort, men behofvct af spanmål såsom gåfvor. Man bör nemligen icke förDise, att dessa orter hafva en mängd binäringar, som föga beröras af missväxten. Hade denna åter drabbat en rent spanmålsproducerande provins, hade förhållandet blifvit helt annorlunda. Emellertid. tvista vi ej härom; vi unna le nödlidande i Norrland all möjlig hjelp, men vi kunna ej heller förbise den nöd, som råder på andra orter, t. ex. i vårt brödraland Finland. Och vi se då intet ondt deri, att gifvarne reservera sig rätt att sponera sina gåfvor äfven för andra nödillde, sedan deras ve iga behof blifvit illfredsställda, hvilka i första rummet utsöra föremålet för de insamlade gåfvorna. Det kan också komma ett svårt år härster — ty de hårda åren bruka följas åt — ch då kan det vara godt att hafva nåsot i behåll.