Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1867, sida 2

Yr ——— — — elIementarlaroverk, som 1 värt fådernesland förekomma. En enda beaktansvärd omständighet uppreser sig häremot, nemligen den svårighet som härigenom möter dem, som vilja vid ett högre läroverk fortsätta sina studier; men då dessas antal, såsom ofvan är uppvisadt, är ganska ringa, så måste de underkasta sig att redan från början besöka det högre läroverket, såvida de ej kunna finna sig belåtna med den högre folkskolans undervisning såsom för deras vidare utbildning grundläggande. Uppgörandet at reglemente för den högre folkskolan, hvilken skyldighet, som nämndt är, åligger domkapitlet, torde icke blifva synnerligen svårt, åtminstone hvad lärooch öfningsämnen samt undervisningsmetod beträffar. I dessa delar anse vi nemligen kongl. reglementet den 1 Dec. 1865 I för solkskolelärare-seminarierna (naturligtvis dock med uteslutande af den här förekommande pedagogik och metodik samt instrumentalmusik) vara för ifrågavarande skolor särdeles limpligt. Undervisningen bör alltså omfatta följande lärooch öfningsämnen: kristendomskunskap, svenska språket, räknekonst och bokhålleri, geometrisk åskådningslära och läran om figurers mätning, historia jemte grunddragen ai Sverges statslörsattning och kommunallagstiftning samt någon kännedom om dess minnesmärken från forntiden, geografi, naturkunnighet, völskrifning, teckning, sång, gymnastik, vapenöfning och sim3 uing, trädgårdsskötsel och trädplantering. Bestämmelserna i 5 af nämnda reglemente om lärokursernas omfång och undervisningssättet böra äfven här med fördel kunna lända till efterrättelse. IIVad åter lärotider, lärarekrafter, aflöning m. m. angår, lära väl åtskilliga omständigheter behöfva tagas i ett noggrannare öfvervigande; för fullständighetens skull våga vi emellertid här framstilla ett förslag. Småskola, egentlig folkskola och högre folkskola sättas i ett nära samband med hvarandra; under sådane förhållanden böra de barn, hvilka blifvit begåfvade med bättre sattningsförmåga och lifligare håg att lära, och för hvilka egentligen den högre folkskolan är inrättad, vara mogna att i densamma inträda vid 11 å 12 års ålder, för att vid 16 års ålder åter kunna derifrån afgå. Den årliga lärotiden bör fördelas i 3 eller 4 kortare terminer med likaledes kortare ferier, än som nu brukas, på det att ungdomen må under dessa mellantider i hemmen vänjas vid och stärkas af kroppsarbete samt framförallt på det den må lära sig att äfven sådant arbete ,,går an, fastän man råkat komma i en skola. Korta ferier äro dessutom nyttiga för väckande saf lärjungarnes förmåga att på egen hand I bibehålla det inlärda och så småningom föröka detsamma; långa serier deremot slappa endast läslusten. Vid skolan äro anställda en hufvudlärare, som undervisar i alla egentliga läroämnen; en lärare i välskrifning och teckning; en i sång; en i gymnastik, vapenöfning och simning; samt en i trädgårdsI skötsel och trädplantering. Hufvudläraren, som skall ega akademisk bildning, tjenstgör 6 timmar om dagen alla arbetsdagar; Ide öfriga lärarne hafva tillsammans lika många timmar, så att hela antalet timmar i veckan blir 72, Skolan är indelad i 2 afdelningar, hvilkas undervisning ordnas så, att då t. ex. den lägre afdelningen haft sina 3 lärotimmar på f. m. och de 3 öfningstimmarne på e. m, samt den högre afdelningen tvertom ena veckan, så ombytes denna ordning nästa vecka; hvarje sasdelning kommer emellertid på så sätt att få 1S lärooch 18 öfningstimmar i veckan, eller 6 timmar om dagen, hvilket dock ej kan anses såsom för mycket, då hemarbetena ej få taga mer än högst 1 timma om dagen. Snarare skulle då ötveransträngning kunna tänkas besvära hufvudläraren, men älven detta onda sörekommes genom de oftare inträffande serierna. Ilufvudläraren erhåller i lön 1,500 rdr jemte en mindre boställsväning; ritläraren 300; sångläraren 200; gymnastikläraren 300; läraren i trädgårdsskötsel 200 rdr rymt jemte trädgårdens afkastning. Kontanta lönerna uppgå således till 2,500 rdr, hvilket belopp dock ökas, eftersom lärarne komma i högre lönegrader enligt samma grunder, som de nu gällande. Skollokalen behöfver endast bestå af ett större läsrum och ett annat dylikt för de särskilda öfningarne, hvarjemte en trädgård är nödvändig; kostnaden härför samt för lärarens boställsvåning, hvilken visserligen kan vara anspråkslösare, än som nu understundom fordras, bör dock ej uppgå till högre belopp, än det för de nuvarande förhållandena beräknade, eller 700 rdr rmt. Alla kostnaderna tillsammans belöpa sig således endast till 2,300 rdr rmt, hvarvid dessutom bör anmärkas, att lärjungarnes antal i dessa högre folkskolor sannolikt skulle blifva mycket större, än det nu vid de tvåklassiga läroverken vanliga. Möjligen kan tilloppet af dessa på någon enskild punkt blifva så stort, att hufvudläraren behöfver till sitt biträde ännu en lirare med 1,000 rdrs lön; men i alla afseenden blifver kostnaden för hvarje lärjunge betydligt mindre än nu. Att den påyrkade förändringen är i psedagogiskt hänseende nödvändig och i ekonomiskt helsosam, anse vi oss härmed hafva ådagalagt; erfarenheten från de orter, der högre folkskolor blifvit inrättade, lärer också bära vittnesbörd om deras lämplighet. Vi ega tyvärr icke några officiella uppgifter till hands angående den oss närmast liggande högre folkskolan, den i Onsala; men vi anteckna ur ofvannämnda berättelse ett anmärkningsvärdt . faktum, hvartill dnsamma sannolikt varit): anledning. Kungsbacka piedagogi egde vid slutet af vårterminen 1865 ett antal af 30 lärjungar, men vid samma tid åren 1866 och 1867 endast 14; denna starka förminskning kan näppeligen på annat sätt förklaras, än genom det samtida uppblomstrandet af förutnämnda Onsala skola. Det torde vara öfverflödigt att omnämna, att de anmärkningar, som i denna uppsats förekomma mot de särskilda läroverken, alldeles icke föranledts af någon afvoghet mot desamma eller deras aktade lärare, utan att dessa som de oss närmacta fått tjiana tinA iroverk endast så;