Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1867, sida 2

(14.121) egementsp. och Kyrkoherde. — —— — Ett bidrag till belysningen af läroverkssragan. (Forts. fr. föreg. AL.) På tal om Marstrands läroverk kunna vi icke underlåta att anmärka den olägenhet, detsamma måste röna af rektors ofta inträffade frånvaro i hvarjehanda offentliga uppdrag och de förordnanden för vikarierande lärare, som deraf blifva en följd. Sålunda har rektor under dessa 3 läseår sjelf endast under en hel och delvis under två andra terminer tjenstgjort vid läroverket, hvaremot hans tjenstgöringsskyldighet för öfrigt bestridts dels af kollega, dels af 3 serskilda vikarierande kolleger. Ått under sådana förhållanden någon kontinuitet i undervisningen skall kunna uppnås, lärer väl ingen djerf. as påstå; lärjungarne hinna knappt vi sig vid den ene läraren och hans metod, innan åter en annan inträder i hans ställe, undervisningen till föga fromma. Det är ingalunda meningen att härför tadla rektor, som under tiden på ett hedrande sätt fyllt sin plats som revisor och riksdagsfullmäktig; vi endast påpeka ett förhållande, som möjligtvis äfven det skulle kunna gestalta sig till ett bättre genom vidtagande af den förändring, som vi här påyrka. Sannolikt är nemligen, att läraren vid en högre folkskola till följe af den större friheten vid sin undervisning och de större resultater, dem han borde kunna uppnå, också skulle fatta ett så uteslutande intresse för sitt egentliga fack, att han helst undanbåde sig alla sådane förtroendeuppdrag, som hindrade honom att deråt egna hela sin tid. Efter framställningen af de väsendtligaste brister, hvarmed den nuvarande organisationen af de lägre läroverken laborerar, återstår oss nu att visa, huruledes de högre solkskolorna böra vara anordnade för att kunna bira frukter, tillfredsställande för kommunerna och nationen och välsignelsebringande för det uppväxande slägtet. Det är i detta asscende högeligen glädjande att endast behöfva hänvisa till rikets ständers afgifna yttranden samt deraf föranledda kongl. kungörelser och reglementen. Med anledning af åtskilliga vid 1856—1858 årens riksdag väckta motioner om inrättaude af högre folkskolor, yttrade rikets ständer uti den underdåniga skrifvelse de till K. M:t härom afläto bland annat följande tänkvärda ord: Den omständigheten, att flertalet af denna folkskolas lärjungar fortfarande komma att tillhöra den arbetande klassen, kräfver, att den till arbetsduglighet uppvuxne lärjungen icke alltför lång tid af året vistas vid skolan, för att icke blifva för sitt framtida lesnadsyrke mindre skicklig genom den förvekligande inverkan af studerkammarlifvets stillhet. Här gäller således för läraren att utur hvarje läroämne kort och klart sammanfatta dess innehåll, och detta så, att det meddelade gifver lärjungen både lust och förmåga att under skolundervisningens mellantider, äfvensom efter dess slut, på egen hand småningom tullständiga den erhållna kunskapen. Och längre fram heter det med speciellt afseende på denna skolas förhållande till elementarläroverket: ,,De i städerna belägna högre skolorna äro tillgängliga endast för ie förmögnares och de närmast boende nindre bemedlades barn; de vanor, behof och anspråk, som der förvärfvas, äro föga :gnade för en lärjunge, utgången ur och imnad att fortfarande tillhöra den arbeande klassen; läseterminernas långvarigwet medgifver icke de för kroppsarbetssningen pehöfliga afbrott, som vid en sögre folkskola måste beredas; i följd leraf att undervisningen här måste afse en lan, fullföljd genom skolans öfre klasser, fverhopas lärjungarne med en mångarlad unskap, vartill de talrika begynnelsetrdlarne icke kunna mer än hastigt upptagas ör att gagnlöst åter släppas på den For-J. are tid, som den blifrande arbetaren bör deslutande cysselsdltas med boken; och lutligen är undervisningssäftet icke sådant, om, enligt hvad förut är antydt, synes öra iakttagas i folksfolank. Klarare och ydligare, än det med dessa ord sker, kan let knappt angifvas hvad som brister i len gamla organisationen och på hvad ätt förbättring härutinnan skall kunna stadkommas. Också utfärdade regerinzen redan den 23 April 1858 den kongl. dungörelse, srån hvilken de högre solkskoorna leda sitt upphof; meddelade genom s brefvet af den 14 Januari 1855 förekrist om reglementes uppgörande för deamma, att nemligen detta skall af domapitlet upprättas och derefter K. M:t unlerställas; och har äfven sedermera vid lera tillfällen för dem visat intresse, såom särskildt genom k. kung. den 11 Dec. 863, hvaruti stadgas, att inga andra må ill lärjungar uti högre folkskolor emotagas, än de, som visat sig redan inneafva de kunskaper, hvilka i den fasta!; olkskolan meddelas. Det återstår alltså! ndast att taga steget fullt ut och att — stället för att nu endast 10 högre A kolor, spridda här och der på landsbyg-!: