Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1867, sida 3

sehuru den officiösa. pressen motsäger dem. Det heter, att kejsaren på grund af den regniga och kalla väderlek, som nu inträdt, beslutat förkorta vistelsen i Biarritz; men mången anser, att detta föranledts af den stigande otålighet, hvarmed man i Paris emotser kejsarens hemkomst, just på grund af de många rykten om afgörande beslut, som kunna väntas, såsnart kejsaren inträffat i hufvudstaden och haft det beramade mötet med Österrikes suverän. Ryktet att Drouyn de Lhuys skulle återinträda i ministeren har en krigisk betydelse; denne statsmans sympatier för Österrike och obenägenhet mot ett förstoradt Preussen äro nämligen bekanta. Emellertid betraktar Indpendance belge, som hyser lifligt intresse för Tysklands nya sorganisation, dessa rykten och krigsfarnägor för öfverdrifna eller rent af ogrundade; men faktiskt är, att krigsrustningarne fortgå, ehuru dessa möjligen endast hafva defensiv karakter. Bland annat utrustas nu i Cherbourg ett stort antal pansarbatterier och skrufkanonbåtar. Två sådana hafva pr jernväg skickats från I Toulon till Cherbourg, och sex andra diti väntades. Kölnische Zeitung för den 30 Sept. I meddelar fullständigt den pr telegraf skända berlinerkorrespondensen till Daily Telegraph, hvilken redogör för ett samtal mellan grefve Bismarch och tidningens I korrespondent rörande den politiska ställningen. Då Bismarck stundom synes följa Talleyrands åsigt, att orden äro till för att dölja tankarne, och stundom deremot tyckes vara på ett öfverraskande sätt uppriktig, är det svårt att veta hvad värde Iman skall sätta på hans ifrågavarande yttranden. — Berättelsen lyder sålunda: Då man öfverallt sysselsätter sig med spörsmålet, om ett europeiskt krig är I sannolikt, var det naturligt, att jag först frågade grefven om hans åsigt i denna punkt. Han svarade, att han nästan obestingadt trodde på freden. ,,Preussen,:; ssade han, ,skall aldrig angripa Frankrike, och när Frankrike hunnit öfvervinna ssin förvåning öfver att se Tysklands enhet förverkligad, skall det inse, att detta mål, äfven om det uppnås i vidsträcktaste omfång, alldeles icke hotar dess nationalstolthet eller politiska ställning på fastlandet. Emellertid är vår hållning passiv: vi hota ingen, tvinga ingen, ja vi öfvertala ingen. Om Sydtyskland närmar sig oss, kan man vara öfvertygad, att det sker af naturlig benägenhet och alldeles icke föranledes af någon manöver från vår sida. Vi vilja icke tillbakavisa våra bröder, när de möta oss med öppna armar, men vi känna ingen lust efter främmad egendom; vi kunna i tio, ja tjugo år fortfara såsom vi äro, om Tyskland ej. vill hafva det annorlunda. Äfven der vi kunnat påskynda, hatva vi tillochmed fördröjt föreningen; vi äro nöjda med att blifva hvad vi äro. Jag frågade derester hvad intryck sammankomsten i Salzburg; gjort på ministerpresidenten. , Hvad jag tänkt och ännu tänker om besöket i Salzburg, svarade han, , finnes framstäldt i mitt cirkulär af den 7 Sept.; hvarken jag eller någon annan förnuftig menniska trodde på den praktiska möjligheten af en österrikisk-fransk allians eller fruktade följder af en sådan för Preussen. Österrike kan icke vara Frankrikes allierade mot Tyskland. Det tyska elementet ir det kitt, som sammanhåller den stora österrikiska statsbyggnaden. Vi önska Österrike allt godt och hoppas, att det skall kunna återuppbygga sin makt med en intelligent fri tysk kärna. Jag för min del önskar intet bättre än en allians mellan Preussen och en konstitutionel konung: af Ungern, hvilken som kejsare af Österrike ger det tyska elementet fritt spelrum i de öfriga provinserna ... Mötet i Salzburg var för ossingen sak af politisk betydelse. — Grefve Bismarck talade derefter om Rysslands ställning. (Hans ord om Rysslands ,orientaliska lustar, men dess oförmåga att uppträda kraftigt, på grund af en tillfällig ,Indisposition hafva vi förut återgifvit. Han liknade Ryssland vid en stark man, hvars helsa dock för ögonblicket är angripen och som derför nödgas hålla sig stilla några dagar, om indispositionen ej skall öfvergå till en betänklig sjukdom. Han tillfogade att två tre dagar i en menniskas lif är detsamma som tjugo till trettio år i en nations). Hvad angår Preussens förmåga att kraftigt införlifkva sina nya provinser, yttrade han: I Han-. nover göra vi så goda framsteg vi någonsin kunna önska. Provinsens intelligenta och kommersiella elementer stå på vår sida. Endast ridderskapet och det förra hofvets anhängare äro emot oss. Konungen har gifvit hannoveranarne en redlig och duglig man (grefve Stolberg) till guvernör, och provinsens landtdag, hvars majoritet är preussisktisinnad, har nyligen öppnats. Frankfurt har af mer än ett skäl blifvit något försummadt, men jag gifver frankfurtarne mitt ord på att de skola komma på god fot, och jag skall hålla det. Bismarck tycktes intressera sig mycket för expeditionen till Abyssinien och underhöll sig länge med mig derom, hvarvid han gjorde en ganska förståndig anmärkning. Jag uttalade den mening, att vi sannolikt måste offra ett