Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1867, sida 3

Blandade ämnen. Ett Svalbo. För några veckor sedan — berättar en parisisk tidning — hade 3 par svalor kommit för att bygga sina nästen under markisen öfver ingångsporten till bangården i Passy. De små, muntra fåglarne flögo iustigt omkring öfver de resandes hufvud, och många af dessa, hvilka såsom abonnenter dagligen ditkomma, följde med intresse de nätta nästenas byggnad. Men en morgon blefvo de obehagligt öfverraskade af att se ett af svalbona förstördt af någon elak pojke. Svalorna började åter oförtrutet sitt arbete. Följande morgon var det återuppbyggda af koet åter förstördt. Jernvägeinspektoren blef mycket uppbragt deröfver och lät sätta ett litet bräde under hvarje bo, så att man ej kunde nå och skada dem. Emellertid hade det förföljda parets arbete blifvit försinkadt två eller tre dagar; grannarnes nästen voro redan färdiga, men detta pars skulle nu ånyo börjas. IIVad hände då? Svalorna höllo en rädplägning och upprättade ett sällskap för gemensam samverkan. De började nu alla sex bygga det ena parets näste och rörde icke vid de andre förr än detta var färdigt och paret blifvit fullständigt installeradt i sin luftiga boning. Öfver hundrade personer hade sett detta och kunde bekräfta sanningen deraf. Detta är ännu icke allt. En morgon var ett af nästena tomt; ungarne hade ganska tidigt flugit ut derifrån, och det var just ur det nästet, som tvenne gånger blifvit förstördt och sedan af alla sex svalorna uppbygdt. I de andra såg man ungarne sticka ut sina hufvud, men de voro ännu för små att flyga. Svalorna hade således handlat icke blott af instinkt, utan äfven visat intelligens. De hade förstått, att den förföljda svalhonan icke längre kunde dröja med att lägga sina ägg, och följaktligen skyndat att ställa hennes bo i ordning. Turkisk justits. En brefskrifvare från Konstantinopel till ,, Wiener Presse berättar följande: För endast få år sedan voro Konstantinopels gator ännu mycket osäkra, i det en mängd lösdrifvare, isynnerhet greker och maltesare, för ett guldstycke kunde lejas att begå hvilken förbrytelse som helst, och det hände ofta, att en menniska blef beröfvad lifvet genom ett pistolskott eller ett knifstygn på ljusa dagen och midt på trafikerade gator. Denna osäkerhet har nu upphört. Den förre polisministern, en samiot, rensade nästan på en gång, staden från det tjuf-, röfvareoch mördarepack, som hittills ostraffadt drifvit sitt oväsende. Ilan lät fånga en mängd af dessa förbrytare och, utan hänsyn till hvad nation de tillhörde eller om de begått litet eller mycket en natt föra dem ombord på några fartyg och dränka dem. Till deras anhöriga sade han, at de brutit sig ut ur fängelset och rymt. Men deras kamrater fingo naturligtvis reda på hvad som vederfarits dem, och i förskräckelsen gömde dessa ssig så väl i sina smyghål, att polisen ej kunde finna dem. Då lät ministern kungöra, att man T hädanefter kunde resa till Alexandria utan pass Toch de qvarvarande skurkarne skyndade nu at Ige sig i väg, för att ej dela sina kamraters öde