Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1867, sida 2

min arme man föll snart ett offer för denna farsot. I Breslau, der vi lefvat mycket indraget och kännt endast några få personer, kunde han ej qvarlemna henne ensam. Min dotter var ej lycklig i Minden. Hon var skiljd från den man hon älskade, och hon erhöll äfven snart underrättelsen om sin faders död. I början skref hon ofta till mig, men sedermera med allt längre uppskof. Slutligen erhöll jag ej mera några underrättelser från henne. Det var kort före krigets slut. Den 31 Mars i fjol hade våra trupper intågat i Paris, och kriget slutade dermed. Fjorton dagar derefter var min svärson här hos mig. Han frågade efter sin hustru, ty äfven han hade ej på länge haft några underrättelser från henne, — ej sedan jultiden. Han hade tagit permission kort efter intagandet af Paris och hade rest till Minden, men hade ej träffat sin hustru der. Hon bade rest derifrån helt plötsligt, utan att någon visste hvarför eller hvarthän. Hon hade under den sista tiden varit mycket tyst och sorgsen samt knappt talat med någon menniska. Min svärson hade under åtta dagar sökt henne öfverallt och hos alla bekanta. Han fann henne ingenstädes, och ingen kunde säga honom något om henne. Hon var och förblef spårlöst försvunnen. Då begaf han sig till mig, men äfven jag visste ej något om henne. Han hade ingen aning om hvarför hon aflägsnat sig, och hvar hon kunde finnas, och jag visste det inte heller. Jag har inte ens någon anledning till en gissning, och han talade ej derom. Han måste återvända till sitt regimente i Frankrike, och jag hörde derefter ingenting vidare af honom. Ni