Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1867, sida 3

ingen slipper olurad ur deras händer. Den verk-J! lige agenten heter Stone och vär en bra karl.. Att vara emigrantagent, tror jag vara en bland s? de svåraste tjenster, så att de snart tröttna; och i när en sådan man, som Stone, går bort, göra emigranterna en slot förlust. di I Chicago, likasom i Newyork, stannade vila S I knappast ett dygn, hvarefter resan fortsattes till La Crosse, derifrån vi gingo uppför Mississippifloden till Redwing i Minnesota. Den verldsbekanta, vördiga Mississippi-flodens stränder deko-JJ reras af en vildskön natur, som bir vittne om storartade naturrevolutioner i urminnes tid. På i obetydliga afstånd ser man städer, Hvilka utefter i flodens stränder växa hastigt upp likasom jordI bruket blomstrar under flitiga händer. Båda delarne äro en föhd af den stora folkströmmen hitåt från Amerikas östligare stater. 1 Då jag for från Örebro, ämnade jag bosätta mig i Minnesota och bestämde Redwing till mitt första mål; men när jag anlände dit, träffade jag ingendera bemma af de herrar, öfverste II. M. Mattsson och handianden G. Kempe, hvilka äro Å utsedde att ordna och ställa för emigranterna i I vestern. Sedan jag vistats några dagar i ited-J wing, fick jag besök af vännen Lind, som åt mig s utsett en farm, hvilken jag äfven köpte och nus4 bebor. Den är belägen omkring 15 engelska mil nedanför Redwing, på Mississippi-tlodens venstra strand, har ett utrymme af vidpass 288 acres å) och kostade 2,250 dollars ). Alldeles m mot, IT på andra sidan floden, ligger en liten stad, kallad Lake City, till hvilken jag har en halt tim-JI mas rodd. Floden är här, som man kan finna, mycket bred och tillika obeskrilligt siskrik. Lin1 nå (muraren), hvilken iiu bör hos mig, gör ofta sällskap, då vi draga not och fånga et gud och fet fisk. Stranden erbjuder ock åtskilliga sorter genomskinliga stenar, som man plockar och säljer till uppköpare. Ilär trifves jag väl och har, för utom ctt öfvergående illamående, funnit mig bättre, än någonsin. Deremot ba alla i min famlj varit sjuka, mest min hustru, som Vi fi ade, skulle sluta. Att hon nu åter är k, är ett IIerrans underverk och ett stort gladjeämne inom hemmet. Efter sorg är nu idel glädje. Vi njuta af ett naturskönt läge och en bördig jord, mer än tillräcklig för mitt behof, så att jag troligen säljer en del af min egendom för att mera egna mig åt min familj. Ä Andra fördelar vill jag ej mycket omorda, ar fruktan att underblåsa mångens begär att af lättsinne och utan giltiga skäl resa hit. IIeldre må jag visa de mörka sidor, som möta emigranter. I år ha emigranterna i allmänhet haft det ganska svårt. Det har förekommit en liflig strid om arbetstidens längd, olycklig både för arbetsgifvare! och arbetare, och i följd deraf, samt af andra skal, gingo, då vi kommo hit, flera hundradetal arbetare sysslolöse. Landtbrukaren hade i fjol sämre skörd, än vanligt; sedan kom en sträng och lång ;z vinter och ökade bekymren, så att lönerna för ny-. komlingar trycktes ned till 10 eller 20 dollars i månaden. I år deremot lofvar skörden att blifva ypperlig, hvarför landtmannen nu i andtiden betalar ända upp till 4 dollars om dagen för en god arbetare. Nu skolen J ej gå derhemma och räkna på, att Ni i Amerika kunde hafva dessa 4 dollars dagligen året igenom, och tänken icke: Om jag blott kommer till Amerika, skall jag bli rik, och , dylikt. Ingen bör resa hit i detta hopp. En ungkarl, som har kraft och lust att arbeta, kan naturligtvis resa, äfven utan att ha penningar att köpa land för, men en medellös familjefader har här till en början långt värre, än i Sverge. Ilar man vänner och anhörige att vistas hos, kan det väl gå bra; men skall man bero af slumpen, torde man dyrt få plikta för sin ombytlighet. Har man åter så pass tillgångar, att man kan betala åtmin. stone 1 eller 1, på en ,farm samt något till bosättning, så löper man ej fara att lida nöd, om den Högste förlänar helsa och man vill ligt Pruka det goda, man fått. Under sådana förhäl-) landen kan det, synnerligen för dem, som hafva parn, vara skäl att resa. Äldre barnlose personer söra bättre i att blifva hemma. Ombyte af föda. soch klimat är en sorts nyfödelse, men så påstås det ock, att den, som sjuknar af ombytet och går igenom sjukdomen, sedan blir friskare än förut. Den, som kommer hit, måste antaga nya seder och bruk. Mången gör det i otid, i det han T först efterapar de sämsta sederna, såsom vanvörd-. Jnad och ohöflighet, ett lättsinnigt begagnande af, eller fullständigt förakt för religionen, en alldeles tygellös frihetskänsla och tilltro att kunna blifva något stort, och under denna yrsel löper man väl stundom så vilse, att, om pröfningen kommer, man svär och prosteterar deröfver och ger landet skulden för ens eget öfverdåd. Jag vill göra några jemförelser. I Sverge är vanligt att fördyra en köpt eller såld vara med s kallad köpskål; sådan kommer här ej i fråga, ä i ven om affären gälde hundratusentals rdr. I Sverge brukar man bjuda kommande supbröder och kaffesystrar åtminstone kaffe, tc och dylikt; här bjuder man visserligen också något till bästa, men endast vid måltiderna. I Sverge hafva menniI skorna sin stämpel och sitt snitt, så att man uppifrån den sirlige Göken ned till den groteske Blaren känner igen dem allesammans; här har man svårt : latt peka ut bankiren eller grosshandlaren i en samling af arbetare. I Sverge skattar menniskan i för sitt lif, om hon än icke eger någonting annat beskattningsbart; här beskattas icke personen, men : sderemot läggas skatter, som äro rätt betydliga, på jorden och andra näringar äfvensom på öfverfö-, Adiga möbler och åkdon, hvilket sistnämnde väl torde ha sina sidor, men utgör en liten motstånd: skraft mot lyxen. Framdeles torde jag återkomma till detta ämne. Jag skritver ej att såra eller Ssmäda, men med den varma önskan, att mitt kära ssosterland antingen kunde vara en stat här i Amerika, eller ock att Amerikas lagar och föri fattningar, dess goda seder och bruk blefve inymI pade i Sverge. Sannolikt anlända till Sverge några småprofver på amerikanska verktyg m. m. hvilka jag ansett; kunna gagna dem, som deraf vilja begagna sig, Toch hvilka jag för sådant ändamål adresserar till boktryckaren Gumeelius i Örebro. Om Herren förlänar mig framgång, så torde jag framdeles sända något mera, om jag finner några goda idcer här sutförda, värda att taga vara på sör Sverges yrkesmän. De må då utgöra vänliga helsningar från en vän i fjerran. Och nu farväl, vänner i hemtrakten! Lefven j nöjde, läggen bort allt öfverdåd och tänken mildt om Eder August Sahlström. Utur ett annat bref, skrifvet af en f.d. ssärgare i Örebro, meddelar Nerikes Allehanda följande: -IIVad som mest faller mig i smaken af, hvad sdetta land har att bjuda, är, att hvarje arbetare är fri från kl. 6 om aftonen; man kan sålunda, sitall man arbetat hårdt, vara uthvilad innan man Igår till sängs om aftonen, och denna hvilotid har sman då användt till att uppodla sitt förstånd, såsvida man har något sådant, eller i annat fall på skrogen. Man är i detta tall, såväl som i många sandra, här försatt i en frihet, som man sakn många andra håll — en frihet, som ovilkorligen höjer den tänkande mannen — men som en (kommmer den likgiltige eller utsvåsvande snarare att salla. 4(— — elegram.