Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1867, sida 1

— Väck henne då. -Vill ni tala vid henne? — Ja, hvarför skulle jag annars låta väcka henne? Ert namn? — En fremling. igan skakade på hufvudet, i det hon gick in i huscti samt lemnade porten öppen. Domherrn följde henne uppför trappan. Deruppe måste han åter vänta, men han brummade icke mera. — Den stackars frun, sade han. — Kanske sofver hon nu för första gången ungt sedan lång tid tillbaka; och jag stör denna sömn! an återkom nu. — Var god och stig in. Fru krigsrådinnan kommer straxt. Hon förde honom in i ett litet rum. Der funnos några få gammalmodiga möbler, men allt var snyggt och ordentligt. Det var ett litet borgerligt rum, likt en lägre tjenstemannafamiljs eller en tjenstemannaenkas. Krigsråd var då för tiden i Preussen en titel för sekreterare och andra lägre tjenstemän inom militärförvaltningen. En äldre dam visade sig, hvilken föreföll nedtryckt och lidande. — Fru krigsrådinnan Falerner? frågade domherrn. — Det är mitt namn, min herre. — Och med hvem har jag den äran att tala? — Mitt namn gör ingenting till saken, åtminstone inte för närvarande. — Min fru, ni är ju enka? — Ja, sedan mer än ett år tillbaka. (Forts.)