Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1867, sida 3

mEddelas dITCKLIOHCII, 801II LIAMCGC ArtC LILL nästa landsting inkomma med förklaringar. För öfrigt godkände landstinget samtlige lasarettsutskottets förslag, hvarigenom beslöts: 1:0) Rörande Södra Hallands lasarett och kurhus: ; att legosängsafgiften skall utgå såsom direktionen föreslagit, med 50 öre för första klassen, 25 öre för andra klassen samt tredje klassen utan afgift, och med 1 rdr för personer, ej bosatta inom länet; att till bestridande af kostnaderna för å lasarettsafdelningen intagne patienter ( anvisas af kurhusmedlen 2, 600 rdr; ö att kurhusafgiften skall utgå med 251. öre för hvarje mantalsskrifven person inom distriktet; samt ö att dircktionens förslag till aflöningsstat för året godkändes. 2:0) Rörande Norra Hallands lasarett och kurhus: att legosängsasgisten skall utgå lika med förra året; ! att till bestridande af lasarettsutgifterna. anvisades af kurhusmedlen 2,200 rdr; att kurhusasgisten skall utgå med 201 öre för hvarje inom distriktet mantalsskrifven person; samt att direktionens inkomstoch utgiftsförslag i öfrigt godkändes. Utskottet hade afstyrkt bifall till den af direktionen för Norra Hallands lasarett nu för andra gången gjorda framställning om beviljande af 250 rdr i årlig pension till förre lasarettssysslomannen Hugo Öhrvall, och afslogs pensionen efter omröstning. I afseende på fattirårdsfrågan förelåg till landstingets behandling dels af föregående landsting utsedde komiterades betänkande och förslag, rörande vården om och uppfostran af kringstrykande personers barn; dels ock Bengt Bengtssons metion om åtgärders vidtagande till hämmande af tiggerict. Tiggeriet är i Halland en riktig landsplåga. Stora skaror af tiggare, mestadels härstammande från det angrärsande Marks härad i Elfsborgs län, vandra från gård till gård, från den ena ändan af länet till den andra. Mångsaldiga förslag hafva framkommit till betleriets hämmande, och förenämnde komiterade hade uti ett med värma och talang författadt anförande föreslagit åtskilliga åtgärder, isynnerhet beträffande de uti en: del af Halland kringstrykande familjer af ziguenarestammen. Vid landstinget gjorde sig dock den åsigt gällande, att så länge!, enfaldiga personer genom almosors utdelande underhålla och befrämja betlandet,!? voro alla andra åtgärder, än ett strängt tillämpande af sattigvärdsförordningens föreskrifter, opraktiska; och beslöt alltså 1 tinget att till landshöfdingeembetet i länet I afläta en skrifvelse, med anhållan att landshöfdingeembetet ville till kronobetjeningen och fattigvärdsstyrelserna i länet aflåta en s uppnaning att sin pligt likmätigt tillse, I att gillande sattigvärdsförordnings före-, 4 E d 8 I 8 8 t 1 i 1 8 8 1 8 d skrifter i afseende på betlande personer noggrant efterlefves. Bengt Jakobsson i Mohult hade uti ingifven motion begärt, att 300 rdr rmt skulle anslås för verkställande af undern sökning om och upprättande af kostnads-5 förslag för vägomläggning inom Breareds f socken emot gränsen af Jönköpings län. 1 Uti motionen, som understöddes af ett utn låtande från stadsfullmäktige i Halmstad och åtskilliga andra bilagor, upplystes, 1; att på nämnda väg särdeles svåra backar förefinnas och äro i hög grad hinderliga, emedan denna kommunikationsled är den enda, som direkt förenar Halmstad och södra Halland med Jönköpings län, hvars turga produkter på ett oproportionerligt sätt fördyras genom denna svåra transport. Då nu kommunikationerna åt andra håll lättas, vore tydligt, att trafiken mer och mer skulle draga sig itrån dylika besvärliga och stundom lifsfarliga farleder. Emot motionen anmärktes, dels att det vore vidkommande kommuns eller härads pligt att bekosta åtminstone undersökning och kostnadsförslag, samt att dylika backiga och oländiga vägar finnas längs hela Hallands gräns, d. v. s. alla de vägar som förena Halland med angränsande landskaper, och att således en utgift för en enda sådan väg icke vore befogad. Ehuru det häremot anmärktes, att enligt denna trångsinnade uppfattning man icke skulle kunna börja någonstädes, såvida icke alla vägarne vore på en gång ihågkomna med anslag, så afslogs dock motionen. Efter att hafva bestämt det landstingsskatten för året skulle utgå likasom i fjol med fem öre på hvarje bevillningsriksdaler enligt 2:dra artikeln i bevillningsstadgan, och afgjort åtskilliga andra mindre vigtiga frågor, upplöstes landstinget efter fyra dagars arbete. Länets med rätta älskade och högt uppburae styresman, baron Alströmer, deltog i behandlingen af de flesta frågorna, och tjenade hans enkla och klara utredning alltid att återföra diskussionen på rätta vägen, då den icke sällan gjorde utvikningar från ämnet, eller opraktiska förslag och yrkanden framställdes. På Onsdagen gåfvo landstingets ledamöter middag för landshöfdingen, och på Thorsdagsaftonen voro landstingets ledamöter tillika med stadens och ortens honoratiores inbjudna till sup med dans i residenset. RR OM oh — p f. it d e f. ö — oo ti ti D — — —-— l u i — — — FJFAOH?HL—L— 2 — —rf,-O-— —— — FR