Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1867, sida 2

Staden och Länet. Länets Pröfningskomite har i dag på f. m. slutat sina förhandlingar, hvarefter komitens medlemmar varit af landshöfdingen hr grefve Ehrensvärd inbjudna till middag. — Teater. Det Ahman-Pousettska sällskapet afslutade i går afton å Nya teatern sina representationer med Schillers herrliga drama , Maria Stuart, hvilket gafs till förmån för fru Pousette, som i Marias roll tog afsked af scenen — dock, som vi hoppas, ej för alltid — och hvarvid den af en fin publik fyllda salongen otvetydigt ådagalade sina sympatier för recettagerskan, som länge varit en af dess gunstlingar. Fru Pousettes egentliga genre är den finare komedien, men hennes ståtliga figur, vackra organ samt fina, uttrycksfulla ansigte göra henne äfven lämplig för det högre dramat, och vid flera tillfällen under gårdagens representation framkallade hon bifall. Af stor effekt och verklig förtjenst var den scen, der mötet mellan den olyckliga Maria och den stolta Elisabeth eger rum. I den hårda, kallt beräknande Elisabeths roll hade fru Raa rikt tillfälle att ådagalägga sin betydande förmåga, och äfven herrar Pousette och Lichtenberg, den förre som Elisabeths gunstling, grefve af Leycester, och den sednare som den sträfve, men genomhederlige Amias Paulet, gåfvo behörig relief åt sina respektiva roller. Herr Wagner, som i största hast nödgats inlära den lidelsefulle svärmaren Mortimers betydliga roll, bör erhälla en eloge för sin beredvillighet dertill, ehuru hans spel förrådde den osäkerhet, som en blott flyktig bekantskap med en roll alltid alstrar. Efter styckets slut inropades fru Pouselte och emottogs med en storm af applåder samt en mängd buketter. Deretter inropades de båda direktörerna, herrar Ahman och Pousette, samt slutligen , alla. Publiken ville synbarligen genom denna sin afskedshelsning ådagalägga sina sympatier för detta sällskap, som utan jemförelse stått främst bland kringresande teatersällskaper i vårt land, och som nu lemnar oss samt upplöses. Men måhända skola vi en gång, förr eller sednare, återse några af dess medlemmar på den scen, ler de beredt oss så mången angenäm stund, och då kunna de vara förvissade