I nästa månad kommer) ett nytt stycke af denna jernbana att öppnas för trafiken, nemligen sträckan mellan Vikersund och Skjzerdalen, uppgående i längd till ungefär 114 mil. — Professor Daa återkom den 17 Sept. från sin resaj bland lappska och finska folkslag i ryska riket. Professorn for från Kristiania den 13 Maj och gick från Throndhjemj med ångfartyg till norska gränsen mot Ryssland, derifrån med båt längs kusten intill Kola samt från Kola på insjöar och öfver land intill innersta bugten af hvita hafvet till uppstaden Kandalax. Efter att derifrån hafva gjort en exkursion längs nordliga kusten af Hvita hafvet gick han till dess sydliga, genomreste norra delen af Karelen samt norra delen af storfurstendömet Finland intill Uleåborg, derifrån han gick öfver Haparanda, Stockholm och Göteborg tillbaka till Norge. Resan till det inre landet blef under ett par veckor försinkad förmedelst den sena sommaren, men var för öfrigt gynnad af godt väder, så att professorn fick tillfälle både att granska åtskilliga spår af de gamla norrmännens öfverhöghet i dessa trakter och att tillika undersöka de folkslags tillstånd och seder, som mest stå i förbindelse med norska Finnmarken. — Den förut omtalade båten, hvilken blifvit funnen i en kämpehög i Tune icke långt från hafsstranden, har vid undersökningen visat sig vara ett fynd af ganska ovanligt antiqvariskt värde. Sjeliva båten och dess utstyrsel i förbindelse med den omständigheten, att man bestämdt finner, att den hedniska seden att begagna båtar eller fa vid begrafningar af höfdingar här blifvit använd, antyder med hög grad af sannolikhet att den förskrifver sig från sednare delen af hednatidens period i Norge, på hvilken tid det icke var sällsynt att sjökonungar eller stora hjeltar blefvo högsatta på detta sätt. Båten är byggd afekplankor, sammanfogade med klinksöm, samt mäter 12 alnar från förstäfven till masten och förmodas i allt vara några och 20 alnar lång. Den är nemligen icke ännu alldeles utgräfd. Trädet är synnerligi väl konserveradt, och sammanfogningarne äro ännu så fasta, att man kan gå på spanterna, hvilket härleder sig af den omständigheten, att den har varit nedgräfd i styf blålera, Hvilken i märkvärdig grad har hindrat förmultningen. Man ser ännu tydliga spår af målning på båten, hvilken på det hela utmärker sig för solid och god utstyrsel. Masten är ännu icke funnen, och man kan ännu ej bestämdt se, om densamma har varit i båten vid högsättuingen. Deremot har man funnit en mycket stor åra af fur, fodrad utvändigt med ek. Slutligen innehåller både båten och dess närmaste omgifningar åtskilliga mennisko-och hästben. Det ör af mycket intresse, att man både af aftrycket i leran och af de funna benen kan se, att hästen blifvit insatt i stående ställning med hufvudet uppåt. Deremot kan man icke ännu se, om de funna menniskobenen äro efter en eller flera individer. Det var den tiden icke ovanligt, att man gaf höfdingar ett sällskap med sig till Valhall antingen af slagna fiender eller af fördenskull dödade trälar. — Fyndet är af så mycket större intresse, som det sannolikt är den enda båt från denna period, som blifvit uppdagad i Norge, i så väl konserveradt tillstånd. Man fann för en längre tid sedan en båt i Borre, men i högst ramponeradt tillstånd. För några år sedan blef en dylik fastän ännu större båt uppgräfd ur Nydams mosse på södra Jutland, hvilken blifvit noggrannt beskrifven af en adjunkt Engelhardt, och man kan nu anställa jemförelser. År 1840 fann man i en kritbank vid Dover i England en båt, som fornforskarne hänfört till nordens vikingabåtar, men den var hårdt angripen af tiden, och, fast den på sin tid blef mycket omtalad, kunde den dock ej förvaras i något museum.