af hvilka i Norrland erhölls fullt lika rika skördar, som uti någon annan del af vårt land. Såsom ett bevis på buru lönande foderodlingen kunde vara, anfördes att hr D. träffat flera bönder, som plägade afyttra hö för ända till 1200 rdr till sågverken; men inseende att deras egen jord deraf led skada, nu föredrogo att uppfodra höet på egna kreatur. Slutligen förevisades en på landsböldingens i Westerbotten föranstaltande utgifven, bland allmogen spridd afbandling rörande tillvaratagande och beredning af nödbrödsämnen. Professor Arrhenius hade äfven nyligen återkommit från en resa i Norrland, der han inspekterat landtbruksskolorna, samt derjemte gjort flera exkursioner för att på olika trakter studera landtmannaförhållandena. Den genom nattfrosterna i år inträffade skadan på säden var så allmän och så stor, att betydlig och skyndsam undsättning erfordrades. Kunde penningar anskaffas, så vore önskligt att arbetsförtjenst bereddes, och riklig! tillgång på arbete erbjöd sig om större afloppsdi-! ken upptogos i de vattendränkta trakterna, der, nattfrosterna oftast visade sig. Det vore ett stort: misstag om man trodde att dylikt dikningsarbete endast sommartiden kunde företagas; tvärtom vore vintern, och så länge snöfall ej hindrade, den bästa tiden, emedan marken vore, ofrusen, så lös att jorden svårligen kunde handteras. Fick den deremot tillfrysa något, så uppgräfdes den lättare och så kunde den något tilifrusna jordmassan hvarf, för hvarf upptagas. Allmogens flerstädes rådande obenägenhet att asdika sina åkrar hade till följd att de alldeles för sent på våren blefvo tjenliga för sådden, och följden der. befi att säden mognade sent. För rågodling rådde äfven obenägenhet, ehuru den mognade tidigare än kornet, om den i rätt tid såddes. Men det var icke ovanligt, att der råg begagnades blef den sådd i kornstub-, ben, och kom således alldeles för sent i jorden, och när denna derjemte var odikad, så gick rågen ut. Att emellertid ätven utmärkt väl skötta jo bruk förekommo, som kunde tramställas så exempe! till efterföljd var det talaren en gladje att vitsorda. Så t. g vid Ralan ofvanför Umeå, Robertssors, tillbörigt norrmannen hr Petersen. Jordbruket der bestod af 500 tunnland: under plogen och var utmärkt väl skölt Åilikningen var ändamålsenlig och äfven kdikning var införd. Det gärde som i år bar utmärkt vo ker råg utgjorde 90 tunvland. Påsvåendet ait rå gen icke mognade så högt upp var således oriktigt och vederlades äfven deraf att i Finland, hvar: klimat är ändå strängare, odlades råger ändå högre upp. . , — Landtbruksakudemiens årssammankomst, som hölls i Onsdags kl. 12—3 e. m., var talrikt besökt af akademiens ledamöter, riksdagens revisorer samt åtskilliga andra lanatbrukess idkare och vänner. Akademiens diroktör, presidenten grefve C. G. Mörner, afgaf en omständlig berättelse öfver vidtagna åtgärder inom den ekonomiska lagstiftningen, landtbruksläroverken, exporten och importen af landtbruksprodukter m. m. under sistförslutna året. Akademiens sekreterare, prof. Arrhenius, afgaf berättelsen öfver landtbrukets vetenskapliga utveckling; advokatfiskal, Rydqvist redogjorde för hushållningssällskapens verksamhet; intendenten Dannselt för ekonomien vid akademiens experimentalfält, och prof. 4. Milller för agrikulturkemiska vetenskapens framsteg under år 1866. Från experimentalfältet förevisades er mängd vackra trädgårdsalster. — Skådespelerskan fröken Alfrida Pammarstrand bar, enligt en korrespondent till , Snäll-P:n, lemnat scenen. I Måndags firade hon i Stockholm bröllop med en kassör Cramer från Abo.