om ofta längre tid sakna sädesmjöl, föda sig ganå ka godt medelst den stärkelserika islandsiasvn, om förmala till mjöl kokas jemte en mjölk ti n kraftig välling. Prof. 4. Miller öfverlemnade en af agronomen lketterlund författad berättelse rörande hvikbeteckertillverkningen vid Salzmände i preussiska chsen, der hr Z. en längre tid vistats. Denna verättelse blef remitterad till granskning af förelraganden inom akademiens vetenskapsafdelning, lirektör Åkerman. Vidare förevisade hr Miller et preparat, afset att tjena till dämpandet af Idsvådor. Preparatet, som hufvudsakligen bestod if svafvel och salpeter, vore särdeles ändamålsmligt att qyäiva skorstenseld, och i allmänhet på sådana ställen der luftdrag kunde utes ängas. I lyskland hade det med stor fördel blifvit användt. Slutligen erinrade hr Miller om att, emedan den enska åkerjorden i allmänhet er fattig på kalk, ven ofta i sådana trakter der åkern hvilade på calklager, men kändt vore, att kalken såsom gödhingsämne egde ett stort värde, så ansåg talaren inskvärdt att akademien sökte utverka nedsättting i sraktafgiften för kalk på statens jernvägar, — en åtgärd som akademiens direktör, grefve Mörner förmodade skulle kunna åstadkommas, edan det visat sig att tratikstyrelsen beviljat frakt:edsättning sor jern. m erdecwa Vannjese moddelade en intressant edegöre se for elvande vigt, mjölkafkastsing m. vid s ateas stambo länderier, under året 1566, samholländeriernas enl utgjorde för närvande 3, af byilka 11 voro af Ayrshire-, 1 af Korthornsh 1 at Voigtänder:-race. Bland de sorstnämnda bde 4 under åre:s !opp förflyttats till nya lokaer, hvadan sarlsänd iga uppgister boräffande dessa saknades. Blanc de övriga töretedde stamhjorden vid fituna den största lelvande vigten, eller i meJeltal 11. etr. Den vid Bergqvara den lägsta, eler 9.5. ctr. Medelmjölksafkastningen bade va3 högst vid Riseberga, hvars bollanderi älven cåle de högst miölkande djuren af Ayrshire-race; Je voro ock i allmänhet böst skötta. Lägst hade mjölketrasiningen varit vid Le gqvara. Den jemnaste mjölkafkastn gen hace erhållits vid Ultuna, ler bolländeriet ven lemnet den största totalIvonsåeten af m k. Den hösse miölkande kon bland dem som t. börde stetens stamholländerier var en af Kortboras-race vid Amarp: den bade emnat 1 k: vand? visven vid sistanförda boliänderi var i nedeltal 16, etr. Miölkafkastingen var dock en bisak hos denna hjord, hos hriken en tidig uibildning och lättgöddnet voro le mest usmärkande egenskaperna. Såsom bevis på den grad till bvilken sistanforda egenskey sotemrnes anfördes att på Alnarp hade u-monstrale korthornskor af en Sagtare i Malmö blifvit betlda med 7 riår pe lispand lervande vigt, ett pris hvilke: nnolikt var det bögsta, hvarmed några lagtdjve betalts i Sverge. Eit ytterligare bevis på len förening af olvan anförda egenskaper som hos korthornsdjuren förefinnes lemnade tlalländska hushållningssällskapets stamholländeri af nämnde race vid Leagården, vid hvilket medelmjölksaigastninsen för år hade uppgåst till 1180 k:r, och kalfvarpes dagliga vixiillokning i medeltal utgjorde 2.0 s(t. — Af de tyra vid land bruksakademiens experimentaltä!t befintliga försöksstammarne hade högsta mjölkatkastvingen erhånits af Strömsholmsracen med i medeltal 1306 k:r, dernäst ef Alnouerracen med 1149 kannor, :3 af Ayrshivemed 1012 ker, sam; Jässt af fjellracen med 983 k:r. Men om de olika racernos leivande vigt togs med i beräkningen, så srams:od sistanförda rar i nyss nämnda änscende sardelte ordelaktige. Derpå hade hr Dannselt erhållit yiterlisare bekrättelse under en yligen verkståtd 1esa genom samtlige de norrländska länens öfre socknar, samt uti en del af Lappmarkerna, hvilken resa, hade soretagiis i efsigeote uppköpa kor for bildandet af några stamhollände::er af ijellhace, for, bvilka uppköp hr D. zjort längre sotre or tir afligsna och obanade trakter. Han hade entröfsat kor af den s. k. fjellracen med utmärkta ogenskaper såsom mjolkdju-, och deras förmåga alt lemna riklig mjölk var i hög grad förvånand om man tog bånsyn till den foda. som i allmänhet bestods dem. Kor hade forekommit med en afkastning af 5—7 k:r pr dag och en Sa:-kastning som uppgick ända till 1250 kannor. sammanhang härmed lemnades en skildring af ve Sätt. hvarp boskapsskotseln bedriives i Norrland. Den är ärknippad med stora besvärligheter särdeles sommartidea 4 i jellen, der betena dock äro både rika och krartiga. Plerstädes ha boskapsegarne börjat lemna bore sina eflägsnare jellbeten mot e viss afvift, och behålla kaeaturen mma på bete p. närmare håll. Djuren lida om erna förzär ge af myggor, och eit vanligi bruk att valih jonen om aitonea alla några bar.träd, som amändas, då korna tätt packade ställa sig mot vinden, då roken omsifver dem och befriar dem från mygeeg. På andra ställen föros korna in i lodor, som srån eldstaden syllas mea rok: djuren ställa sig så nära elden eit håret o:va svedes, endast sor att befrias tån sina plågoandar. ar Jm anio ambå becommandeY de omsorg och Kärlek. hverm-d djusen vanlicen henandlas, ehuru å andra sidan dei såti, hverpå de uppiöddes och avelsdjur veldes samt kreatur-a utfodrades, emnade mycket ö all önska. Han omtalte dare att då äll folid af den stora oderbristen sorna och häs-ra hede måst släppas ut redan anan enöa bortvårt och månsa af dem förgåtis af hunger, var det e dast ett djursag 80.9 kunna a sig sjöf — nemigca getterna. Man har också börjat inse CÅos värde, och de kopma säkert att n en al, sedan deepaer sföregående år bilvit förminskade. Den sam nde vården ander sonmarvetningen i ijellen s ot större anal djur, talhöriga flera HDare 21sågc böra undertta arotcnandet af en gemersam meieribushållning (s. k. bymejerier). Sådan s u! e isynnerhet nom Jemtland kunna åvågabring-e, hvars synnersen intelligen. oMmoge synies villige tillämpa sådana nyheter, om hv as verkliga nytta och mvändbarhet und dervarande sörhananden öfverygelse föl fvad Saålunda var inom Jemtland ra nog Ö serali dei s. k. Åkorsh ogen spridd, röskrerk åfven vid ganska små Jåndtbrulk, och nergling användes med stor fördel — ja till och ned en god aidikaina be. mades, ehou den antars var det nor ska Jordbrevkets svagaste sida. Hr Dannfelt ivrevisade nödbröd, berät genom andshösdingens i Westerbotten försorg, af islandsch renmossa, äfvensom ax af törfruset korn från Vesterbotten, sami strå af lin af ovanlig finhet ch längd, hvilke; icke lidit af naltfrosten — allt letta antydande den väg. på hvilken landtbruket nom dessa trakter borde inslå nemligen möjligast inga produktion af den alltid osäkra säden, men Åll, iII ann AOn:n: