härmed vördsamt uppmana mera lyckligt lottade landsmän, att af de skördar, en mild Försyn förunnat dem inber ,., lemna bidrag efter råd och lägenhet till den öfverhängande farans afvärjande, jemte förklaring af vår beredvillighet att sådana bidrag emottaga, befordra och offentligen redovisa. Emedan den längsta tid, man torde kunna påräkna för öppen sjöfart norrut, är början af November, våga vi erinra om vigten af skyndsam handling. Stockholm den 27 September 1867. Frans Schartau. Sam. Godenius. P. Wikström. C. G. IIierecel. Stockholms undsättningskomitö( tör Norrland. — Föreläsningar. Enligt anslag i akademien för de fria konsterna fortsätter docenten Dietrichson sina föreläsningar öfver den grekiska och romerska konsten Tisdagen den 1 Oktober kl. 7 och sedermera hvarje Tisdag och Fredag. — Detydlig jernlast. I PM. A. af sistl. Lördag läses: I dag har härifrån asseglat Hamburgerskeppet Louise, fördt af kapten L. M. A. Peters och liggande 21 fot djupt — det djupast lastade handelsfartyg sedan 11 år tillbaka — lastadt med omkring 25,000 centner jern till Bombay, den största jernlast, som på många år, om någonsin, härifrån afskeppats i ett enda fartyg. I sammanhang härmed vilja vi nämna, att årets jernexport till minst 75 procent skett med utländska fartyg. — Norska statsrådsafdelningen i Slockholm. Då statsrådet Meldahls tjenstgöringstid såsom ledamot af norska statsrådsa delningen i Stockholm tilländalöper i med let af nästa månad, har konungen anbefallt statsrådet Möinichen att under lop pet af nästa månads första hälft begifva sig till Stockholm för att inträda som le damot i dervarande statsrådsafdelning, oc statsrådet Meldahl att vid samma tid begifva sig till Kristiania, för att inträda i norska regeringen och tillsvidare öfvertaga ledningen af justitiedepartementet. — Antigrariskt. I Å. B. läses: Herr Richard Dybeck, som under en del af Augusti månad anställt forskningar i östra Vestmanland, har derefter besökt Upsala län, Roslagen ech Södermanland, samt nästan allestädes rönt beredvillighet och uppmuntrandel tillhandagåenden. I Vestmanland äro uppdagade, utom åtskilligt annat, två stora och märkvärdiga skeppssättningar från hednatiden, af hvilka den största — 62 fot lång — är i Dingtuna socken. äl i Upland, som i Södermanland äro åtskilliga fornsaker, så som grafurnor och annat, funna, jemte två ver! tyg af flinta, och flera märkliga stensättningar äro äfven der uppdagade. Af södermanländska skogsbygdernas sköna folkmelodier hafva under sommaren fyratiosem blifvit upptecknade, deraf sexton uråldriga. Ytterligare åtta fallna runstenar äro ånyo resta. Hr Dybeck har för öfrigt funnit fem förut obekanta runstenar, af hvilka två alldeles fullständiga — den ena på Oxelby egor i Södermanland 2 och den andra på Edeby egor å Lofön — äro af stor märkvärdighet. En allt sedan slutet af 1600talet förgäfves sökt runsten är af hr Dybeck återfunnen i grunden till Lofö kyrka, genom prosten Mellströms försorg ifrånbruten och upptagen, samt på föranstaltande af hr ståthållaren och riddaren v. Kantzou förd till Drottningholms slettspark, der den åldriga vårdstenen i dessa dagar kommer att resas på en utmärkt täck plats. Br Dybeck tillägger: ,,Med glädje erkännande att i aflägsnare delar af landet, såsom i Vestmanland, Nerike, Vestergötland och flerstädes, sinnet för vår herrliga forntid mer och mer vaknar, och att i följd deraf minnesmärkena i dessa trakter börja värderas och vårdas, måste jag likväl tillstå, att allmogen i åtta till tio härader kring Stockholm, eller i södra Upland och i östra Södermanland, ännu lefver i fullkomligaste okunnighet om sina många fornvårdars rika betydelse. Föröfrigt är i vårt land fornlemningarnas vård, å myndigheters sida, ännu så ytterst illa och ensidigt ordnad, att äfven annorstädes i riket föga kan göras för någon fosterländsk lyftning hos menige man. K. Landkbruksakademiens sammankomst Lördagen den 21 Sept. Aftonbladet innehåller rörande denna sammankomst en utförligare redogörelse, hvaraf vi meddela följande lärorika del: Prof. Andersson anmälde huruledes, sedan prof. Fries utgifvit sitt stora verk om Sverges ätliga och giftiga svampar, den ekonomiska nyttan af de ätliga svamparne blifvit allt mera insedd: huru konsul W. Smitts arbete och den af honom bekostade planschen, hvarå alla Sverges svampar blifvit framställda, hade befordrat kännedomen om det rika näringsmedel, som berör daväxter erbjödo, och slutligen att patriotiska sällskapet, för att ytterligare sprida denna kännedom, hade bekostat ett af prof. Andersson utgifvet arbete rörande Sverges svamparter, hvilket i 15,000 exemplar blifvit tryckt för att gratis utdelas genom hushållningssällskapens försorg. Derefter meddelade hr A. huru den i Finland inträffade missväxten och den deraf uppkomna nöden verksamt bidragit till förbrukning af svampar och lafvar såsom födoämnen. I afseende på svamparnes användningssätt, så vore det ganska enkelt. De behöfde endast, sedan de samlats, starkt förvällas, och när de kallnat saltas, samt i vanliga träkärl förvaras till vinterbehof. Med undantag af flugsvampen, voro snart sagdt alla svamparter oskadliga och ätliga, om de blott, som ofvan blifvit nämndt, starkt förvälldes. Huru de skola användas meddelas i de ofvannämnda arbetena. Vidare redogjorde hr Andersson för lafvarnes tjenlighet såsom nödbrödsämnen, huru de dertill skulle an