Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1867, sida 3

Landsorten. örebro. IIjelmaresänkningsmotet i : Måndags lär, enligt meddelande till N hufvudsakligen hafva sysselsatt sig med inlemnande och mottagande af reservationsvis framställda, till sifran ännu icke bestämda ersättningsanspråk, med förbehåll för vederbörande att sednare tå efter befogenhet framlägga detaljerade påståenden. Ett undantag sgjorde bruksegaren Norstedt, hvilken, såsom egare af Leppö hamn vid Hjelmaren, fordrade 30,000 rdr för den händelse, att sänkning af Hjelmaren och Qvismaren verkligen skulle komma till stånd, hvilket han icke ville tro. Ett par styrelseledamöter, bruksegaren Montgomery-Cederhjelm och friherre Djurklou, försäkrade honom dock, att det nu vore fullt allvar och afgjord sak, att sjöarna skola sänkas. Anspråk i den här otvan angifna syftning väcktes i öfrigt af Örebro stadsfullmäktige å stadens vägnar, Örebro rederibolag, handlanderna Clevander och Ilagendahl (såsom egare af magasiner vid Schebäck), alla vid sammanträdet representerade af handlanden Erik Söderlindh; vidare af kapten Grill, Hjelmare kanalbolag, Eskilstuna och Thorshälla städer, några enskilda Eskilstunabor, friherre Gripenstedt för Derböls hamn, egarne af Julita gård, As och Nyby, hr Bergström för ålfisket nedom Hyndevad, några bönder från Nerike, ett par från Södermanland, en från Vestmanland 0. 8. v. Inga egentliga protester mot sänkningen afhördes, utan blott anspråk på att få möjliga förluster, som deraf kunna följa, till fullo ersatta — en skälig begäran, hvarmed sjösänkningsbolagets styrelse, på det hela taget, tycktes vara belåten. yrebro telegrafsltation. Ytterligare har ett fruntimmer, fröken Sofi Backelin, elev i telegrafverket, erhållit tillåtelse att vid Örebro station ullborda sin telegrafkurs. Tuppen å Örebro kyrktorn såg i Lördags vid middagstiden något underlig ut. Den tycktes vilja spänna vingarne till flygt, och syntes sprattla med ett par ben, långa som en tranas. Att den er igenom åstadkom ett visst ,,uppseende, säger sig Selft, men detta öfvergick till allmän förskräckelse, då man vid närmare undersökning fann den ovanliga rörelsen härleda sig deraf att en person, som satt sig grensle öfver tuppen,