Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1867, sida 2

böteborg d. 2: September. Staden och Länet. Skattemötet å Bloms sal i går var, om möjligt, ännu talrikare besökt än förra gången. Professor Schoultz afsade sig förtroondet af att såsom ordförande leda mötets förhandlingar och föreslog såsom ordförande häradshöfding T. Berger, hvilken dock genast förklarade sig inkompetent dertill, hvarefter hr Schoultz enhälligt återvaldes till ordförande, samt hrr Å. kvook och R. Rundqvist till sekreterare liksom förra gången. Friherre Leyonhufvud öppnade förhandlingarne med att å komiterades vägnar tillkännagifva deras afsigt att ej ingå i svaromål å några andra anmärkningar, än de, som uteslutande kunna gö ras mot komiterades resolutioner, hvilka han för. klarade vara hållna, hvarken i socialistisk eller kommunistisk anda — något som aldrig varit komiterades afsigt. Om de tankar, som komite rade i sina resolutioner uttryckt och hvilka de ansett vara de allmännast rådande, ej voro allmänt erkända, och således ej talade för sig sjelfva — då måste de falla; just derföre, men ej för de anmärkningar, som kunde göras emot dem. Tal. slutade med att påminna om att eganderättens helgd är oundgänglig för samhällets bestånd. För sin del ville han ifrigt deltaga i att bekämpa penningeväldet, — men derföre icke öfvergå till den motsatta ytterligheten, att gifva den fattige tillfälle att ösa ur den rikes fickor. (Bravo Rektor IIeurlin varnade komiterade för att i sina resolutioner begagna några anstötliga ord; dessa resolutioner komma tvifvelsutan att spridas ver hela landet och granskas af både vänner och fiender, hvilka sistnämnda säkerligen ej skola underlåta att nagelfara hvarje ord, hvarje bokstaf! — Genom att t. ndra uttrycket i komiterades resolution: -den ene beröfvas hvad som vore nödvändigt för hans uppehälle — sålunda: ,— — många samhällsmedlemmar gå miste om sitt nödvändiga o. s. v. ansåg talaren ej att mötet skulle mista någon af sina nuvarande anhängare, men trodde deremot, att dessa hårda uttryck säkerligen afskrämt mången medborgare från att deltaga i mötets förhandlingar. Talaren fann dessutom, att komiterade i sin ifver att uttrycka de rikes och de utfattiges klagomål alldeles förgätit den stora, talrika medelklassen, hvilken talaren ansåg hårdast drabbas af det nuvarande beskattningssystemet. (Ihållande bravorop!) — lalaren förenade sig med d:r Dicksons amendementsförslag. Doktor Dickson antydde i några få ord, att kommunalförfattningen ej tillåter någon minskning i beskattningen för den omnämnda medelklassen, och lektor Blomstrand uppdrog derefter en jemförelse, visande huru orätt den nuvarande skattefördelningen drabbar olika samhällsmedlemmar; påpekande förhållandet i våra grannländer, der den verkligen fattige kan erhålla lindring i skattebördorna. Inspektor Olsson uppläste ett skriftligt anförande, hvari han föreslog det man borde komma öfverens om ett ,,existensminimum för alla, såväl med som utan familj, och föreslog att till ,,existensminimum för familj borde antagas t. 1,000 rdr, som då skulle helt och hållet befri från all slags skatt.