Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1867, sida 2

skulle hon hafva märkt, att han blef förskräckt. De tvenne timmar, hvilka han lemnat hennes far såsom frist, voro på några få minuter när tillända, och han måste nu skyndsamt skrida framåt, om han ville uppnå det afsedda målet. — Det var således er far, som öppnade klyftan? sade han brådskande. och han håller den fortfarande öppen? O, det tror jag dock ej, dyra Jane; måhända -— misstar ni er häri och känner ej er egen tar. Jag — ja — jag känner honom bättre — Det uttryck af säkerhet, hvarmed Reinhold yttrade dessa ord, kunde ej undfalla Jane. Ilon höjde hastigt sitt hufvud och riktade en blick af den högsta förvåning, om ej förskräckelse, på den talande. — Ni känner honom bättre än jag? frågade hon bäfvande. Hur skulle det kunna vara möjligt? Nu törstår jag er återigen icke. — Jag skall då förklara mig närmare, fortfor Reinhold betydelsefullt. På hvad sätt jag känner er far bättre än ni, vill jag fördögonblicket ännu lemna osagdt. Men låt oss antaga, att jag sagt sanningen och att jag, på grund af min närmare kännedom om er far, skulle besluta mig — ja, redan beslutat mig för — att omvända honom, er far — ja ja, förvånas ej deröfver — till min uppfattning af saken — och med bjelp af en annan, mäktigare — förmå honom att till min och er förmån ändra sina åsigter — ja, jag säger ännu mera — om detta redan skulle ha lyckats mig — Jane ville springa upp, men Reinhold qvarhöll henne. — Om det redan skulle ha lyckats er? utropade hon med darrande röst. Har det då skett, kan det ske? Ö, min Gud, ni säger detta så lugnt, så säkert — och mitt hjerta bälvar — — Lugna er, dyra Jane, fortfor Reinhold, med uppbjudande af hela sin manliga viljekraft; tvinga ett ögonblick ert hjerta att ej bäfva, ty jag kan tala så lugnt och Säkert, emedan hvad jag säger är sanning — ja, jag går ännu längre — och om er far sjelf i egen person nu — visade sig för er och bekräftade dessa mina ord, hvad — hvad skulle ni då säga och göra? Han höll sina ögon fast riktade på henne och såg hur hela hennes kropp darrade af inre rörelse, Men hennes läppar