Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1867, sida 2

det är blott en omplacering af samma medel på andra vilkor. Man kan, äfven på detta område, likna i viss mån ett samhälle vid ett växande träd. Allt hvad det af näringsmedel upptager ur jorden och från luften är dess konsumtion, och denna är större, ju starkare trädets lifskraft är. Hvad trädet aftter i volym uti stam och grenar är dess verkliga kapitalbildning, hvilken står i ett direkt förhållande till dess konsumtionsförmåga. Att tala om huru vissa bankinrättningar lända till producenternes och andra till konsumenternas bästa, är ett fåvitskt tal. Det är en obestridd statsekonomisk sats, att konsumtionen betingar produktionen. Det är tillika gifvet, att hvarje producent är på samma gång konsument. Häraf följer, att man icke kan särskilja hvad som användes för produktion eller konsumtion, samt att hvad som befrämjar den sednare, befrämjar äfven den förra. Om en person erhåller tillgångar att bo, kläda sig och föda sig bättre, så vinnas dermed 2:ne fördelar: 1:0 att hans arbetskraft och lifslångd ökas, samt 2:o att alla de producenter erhålla ökad afsättning, hvilkas verksamhet ingår i de förnödenheter, som den förres konsumtion kräfver. Konsumtionen är ingenting mer eller mindre än — lifvet. kKapitalbildningen är en likaså oundviklig följd deraf, som att näringssafternas uppgående i trädet öka dess volym. Naturlagen verkar lika oemotståndlig i det ena som i det andra hänseendetVi tala här om normala förhållanden, och när sakerna ses i deras helhet finnas inga andra. Enstaka individers förstöring af sin egen kraft genom en onaturlig konsumtion, m. m., rubbar lika litet det helas lag, som en och annan förtorkad gren, eller ett och annat vattenskott, upphäfver lagen för trädets tillväxt. Det tillhör odlaren att, genom en god omvårdnad, rensa trädet från sådana torra grenar och vattenskott; men detta sker icke derigenom att man försvagar trädets förmåga att växa, eller våldför naturens lagar. Att rätt förstå dessa lagar, är lika vigtigt på samhällslifvets som på trädgårdskonstens område, och kanske ändå vigtigare. Besynnerliga underrättelser ingå från Italien. Ansallet mot Rom från Garibaldis och hans partis sida har varit så länge förberedt och öppet omtaladt, att man började misstänka, det den italienska regeringen ämnade Jåta saken passera, ätminstone till en början, för att sedermera handla efter omständigheterna. Nu har dock denna regering djerft vidtagit åtgärden att arrestera den italienske nationalhjelten, och har sålunda med ett hugg afskurit attentatet mot Rom. Att en sådan handling skulle väcka en ofantlig rörelse i Italien, var gilvet; men regeringen har väl också varit derpå beredd. Italiens önskan att få ett slut på den andantagsställning, hvari Rom befinner sig, naturlig och berättigad; men tålamod ir en nödvändig dygd äfven för folken. Det är väl hufvudsakligen den åldrige Pius IX, som ännu uppehåller påfvemakten, genom de löften, hvarmed både Frankrikes och Italiens regeringar äro till honom bundna. Man vill låta den gamle dö i fred, men Garibaldi och det parti, hvaraf han framdrifves, hafva icke tid att vänta. Italiens ställning till Frankrike är beroende vt de nu började oroligheternas utgång, och för Frankrike är det åter en ytterst angelägen sak, att rörelsen qväfves och Ratazi åter blir herre öfver situationen, emedan bundsförvandtskap eller fiendskap från Italiens sida väger mycket i den stund m brytning uppstår med Tyskland. Och lerför äro utsigterna i denna stund ganska botande. Tyskland för ett djerft och högt språk både från grefve Bismarcks kavinett och från Parlamentets tribun, hvilset språk besvaras med yttersta häftighet rån den franska pressens sida. Skörden är nu inhöstad inom båda länlerna. Kanske finner man då tiden vara nne att börja slå ihjäl hvarandra. Lidelerna och oförnuftet bereda sjelfva sitt traff. Staden och Länet. Teater. Det verldsbekanta sorgespelet Romeo och Julia af Shakespeare uppördes 1 går afton för ett ganska godt hus, ch anslog lifligt, nu som alltid. Och vårligen lärer väl någon bildad åskådare unna undås att unnfatta ach hanndra