Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1867, sida 1

JUDINNAXGE). Berättelse af Philipp Galen. —4 (Öfversättning af J. Philipsson.) — Hur vet ni något om detta bref? frågade hon hastigt. — Det är helt enkelt, kära Jane. Då jag dender morgonen kom utanför er boning och ringde, kom Rebecka nedför trappen med tvenne bref i handen. Det ena var till mig och innehöll er sorgliga afskedshälsning, det andra ämnade hon bära till posten. Jag lofvade uträtta detta för henne, och på så sätt fick jag se adressen. Ar det icke helt enkelt? — Jo visst; det hade jag ej reda på, svarade hon med tankfull min. — Men hvarför ser ni så misslynt ut, alldeles som om ni ej vore nöjd dermed? — Jane funderade ett ögonblick på sitt svar; derefter sade hon med tilltagande beklämning: — Ni känner väl ej innehållet af detta bref? — Hur skulle jag kunna det? Det var ju fast försegladt Och om så icke varit, skulle jag likväl ej ha läst det. Janes ingslan lade sig dock ej genom denna förklaring Hennes misstanke hade en gång blifvit väckt och, hon visst icke sjelf hvarför, den blef tillochmed starkare och hennes an sigte antog uttrycket af en obeskriflig ångest. — Ni har således verkligen ej läst det? frågade hon, lif ligt rodnande. — Nej, på mitt ord! Men jag vill bekänna, att jag va mycket nyfiken på dess innehåll, och, om jag skall vara upp riktig — jag är det ännu. — Hvad är ni? frågade hon sakta, knappt i stånd at beherrska sin förlägenhet. Reinhold smålog, liksom förvånade han sig öfver henne tankspriddhet. 4) Se H.-T. n:o 222.