Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1867, sida 2

UTKIKES. FRANKRIKE. Bismarcks cirkulär har — som vi förut meddelat och som man kunde vänta — i Paris blifvit uppsattadt som en ny utmaning. Med undantag af en del officiösa organer, som ännu bibehålla en försigtig tystnad — heter det i en skrifvelse från Paris till ,, Köln. Zzeit. — angripa tidningarne Bismarcks cirkulärskrifvelse med mycken häftighet. De flesta uttala hotelser och säga, att Preussen nög skall få erfara följderna, i fall Main öfverskrides. ,France förklarar till och med, att det förestår en intervention, icke blott af Frankrike, utan af hela Europa. Nästan alla andra korrespondenser från Paris omtala det dåliga intryck, som cirkuläret gjort. Den franska pressen hemtar stoffet till sina betraktelser från preussiska organernas indirekta hotelser, deras fullkomliga ringaktande af de i Pragorfreden gjorda bestämmelserna samt den otvetydiga förklaringen om, att Preussen eftersträfvar en sammansmältning med de sydtyska staterna. ,Allmänna meningen är — siger ,, Corresp. llavas — att kejsarne af Frankrike och Österrike hafva gjort klokt uti att icke befatta sig med de tyska angelägenheterna, enär Tysklands enhet eljest i samma ögonblick skulle vara gifven, och man måste medgifva, att Bismarck kunde hafva valt helt andra uttryck för att uttrycka sitt erkännande af de tvenne suveränernas neutrala hållning. En korrespondent till ,,Indep. belge anmärker med rätta, att cirkuläret endast kan uppfattas som ett försök att tvinga Frankrike att snart fatta sitt beslut. , Den kejserliga regeringen måste antingen återkalla sin ambassadör i Berlin och låta en arme intaga hans plats, eller också måste den beqväma sig att låta utvecklingen i Tyskland sköta sig sjelf-. Att då endast kan vara fråga om det förstnämnda alternativet faller af sig sjelft; men så vidt man kan sluta af ett yttrande i ,,Patrie, som förklarar, att cirkuläret icke innehåller något, som är anstötligt eller förnärmande, skall franska regeringen icke genom den sista utmaningen af Preussen låta förmå sig att uppgifva sin hittillsvarande politik, som består uti att ignorera Preussens hållning, under det rustningarne fortsättas.. Franska regeringen beherrskar fullständigt förhållandena, oaktadt det är tydligt, att den allmänna meningen i Frankrike blir alltmer och mer otålig öfver fortsättningen af denna passiva politik. Provinstidningarne uttala sig i detta afseende ännu långt bestämdare än hufvudstadens press, och Rhengränsen är i den det stående themat. Det råder endast en mening derom, att Frankrike måste föra krig för att förhindra ett preussiskt kejsardöme, och de moderataste anspråk gå ut på upprättandet af en sjelfständig Rhenstat. Franska nationen hade redan i första ögonblicket en klar blick på förhållandena, och den frivilliga illuminationen af Paris vid underrättelsen om Venetiens afträdande företogs i den tro, att den med otålighet motsedda tidpunkten, då de franska trupperna skulle rycka mot Rhen, nu vår kommen. Trots alla diplomatiska förklaringar och officiösa talesätt har den sinnesstämning, som i detta ögonblick plötsligen kommit till utbrott, ständigt blifvit allt djupare. Hvad Lavalette i sitt cirkulär betecknade som en lycka för Frankrike och en seger för dess politik, kallas nu för svåra nederlag, och till och med de liberala tidningar, som af opposition mot kejsardömet önska fred, uttala nu detta oförbehållsamt. Journal de Paris skrifver: Det gifves icke en enda transman, som icke känner, att slaget vid Sadowa varit den olyckligaste händelse för oss i Europas historia alltsedan slaget vid Waterloo; det gifves icke en enda upplyst statsman, som icke ser, att Pragertraktaten, oaktadt vi hvarken stredo med eller ledo nederlag, har förminskat vår makt i betydligare grad, än fallet någonsin varit alltsedan freden år 1763, då vi förlorade Canada och Indien. Endast ett krig, som framkallas eller mottages i ett riktigt ögonblick, kan skaffa bot för allt detta. ENGLAND. Irländarne i Manchester hafva — som nyligen meddelats i ett telegram — den 18 dennes befriat två fenier genom ett våldsamt öfverlallande af polisen: Fångarne voro två temligen betydande personer. Den ene var nemligen öfverste Kelly; som står i nära förlållande till Stephens, och hans kamrat var en kapten Deasy. Polisen hade straxt förut fasttagit dem. Sedan de nämnde dag varit i förhör, skulle de föras tillbaka till fängelset, som ligger ett stycke utanför staden. Ungefär midtpå vägen, under en jernvägsviadukt, helsades eskorten, som bestod af 7 poliskonstaplar, af en pistolsalva, hvarefter c:a 50 irländare störtade fram och befriade sångarne. En konstapel blef dödad och 2 blefvo lätt sårade. Straxt derefter afsändes dragonpatruller från Manchester, och det lyckades dessa att fånga en mindre del af irländarne, men Kelly och Deasy kommo undan: Inrikesministern har utlofvat en belöning af 300 pd för deras gripande. Dagens poti