Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1867, sida 2

Stockholmsbrei. fn redaktionens korrespondent.) Den 23 Sept. 1867. Allt sedan vi efter lång väntan fingo en ny finansminister efter frih. Gripenstedt, har det gått raskt undan med befordrinsar På andra håll. Så ha vi fått ny lanåsbil ding efter gamle grefve Liljencrants, ny chef för fångvårdsstyrelsen och ny underståthållare, att ej nämna den tillförordnade landshöfdingen i Linköping, en utnämning, hvaröfver östgötarne lära blifvit mäkta förvånade, ja kanske lika mycket som om de skulle fått f. d. teaterdirektören, baron v. Stedingk till styresman. Hvad oss här i Stockholm angår, så ha vi naturligtvis mycket sysselsatt oss med hvem den nye underståthållaren, hr Schager, egentligen månde vara. Det stod en afton i Posttidningen, att K. M:t behagat i nåder utnämna hr Schager till platsen, men ingen visste hvem han var, åtminstene högst få. Hr Schager är småländning och har i en följd at år gått öfver Riddarholmsbron till Svea Hofrätt, han har varit flitig som en myra, han har förtjent bra med penningar på husköp och husförsäljningar — det är allt hvad man känner rörande hans person. Jo, det var sannt, man känner något mera också, ni skall få höra det: hr Schager är en bland de mest småväxta personer man får se, ,,en lille bitte man, så hög embetsman han än är. Hvad det går utföre ändå i somliga hänseenden: för några år sedan var numera landshöfdingen Stråle underståthållare, en karl ett hufvud längre än allt folket; kom så hr Almqvist, en karl som folket är mest, och så kommer nu hr Schager, en karl som folket är minst! Hvar skall allt detta sluta? Hur stor skall näste underståthållare bli, månne? Men skämt å sido! Hr Schagers val är godt, säga alla, och jag vill gerna tro derpå. Grefve de la Gardie är, såsom bekant, ledamot af andra kammaren, en frisinnad, upplyst man, en god talare. När den stora. reformfrågan debatterades på riddarhuset, var grefve de la Gardie en bland dem som i de varmaste ordalag afsade sig sin sjelfskrifvenhet och uppmanade sina ståndsbröder att göra detsamma. Skicklig jordbrukare och använd i en mängd kommunala värf, åtnjuter grefve de la Gardie stort och rättvist anseende i Skåne. Jag minnes så väl hur folk sade i Upsala när grefve De la Gardie gifte sig med landshösding v. Kremers dotter: Han blir bestämdt landshöfding en dag — och det har slagit in. När baron v. Kremer gifte bort sin andra dotter med en ung theologie kandidat, sade man: Han blir bestämdt biskop en dag — och det kommer nog också att slå in. Och ändå finnes det folk, som icke vill anse Upsala för något orakel alls. Det har väckt mycken belåtenhet här, att generalmajoren Hazelius blef invald i törsta kammaren, och för honom sjelf har det varit smickrande att finna, att om också ej sju städer — såsom förr i tiden händt — så åtminstone två landsting täflat om att tillegna sig honom. General Hazelius torde komma att bli till stor nytta i första kammaren genom sina mångsidiga kunskaper och sin stora förmåga som talare. Han eger ännu, trots sina år, en ynglings hela liflighet, och han förstår att rycka folk med sig, som det heter. Hr Hazelius har länge önskat att komma in i representationen, och man gläder sig åt att han fått inträde der, både för dennas och hans egen skull. Sedan Svenska Tidningens dagar, tyckes hr H. i åtskilliga frågor ha jemkat sina åsigter. Sedan gamle landshöfdingen Liljencrants ej längre för klubban i Stockholms läns landsting, är det just ej något roligt att gå upp och höra på förhandlingarna, men man har tittat dit en gång för roskull ändå. Egentligen är det frih. Klinckowström, som nu hållit målron vid magt, och man tröttnar ej så snart att höra på hans fyndighet att reda sig, hans, spydigheder mot ,,systemet — allt saker som man känner igen från riddarhuset, men dem friherren ej tröttnar att Servera. Men grefve af Ugglas höll honom städse stången vid hans anfall, och den ädle friherrens goda hjelpare vågade sig högst säl