Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1867, sida 2

uöteborg d. 23 September. Med den skrifvelse till Kon:s Bef:de i Vesterbottens län, som vi i gårdagens blad meddelade, hafva hrr James Dickson Co. brutit tystnaden beträffande de skandalösa beskyllningar, hvarför de, jemte deras tjenstemän vid de norrländska sågverken, varit utsatta från åtskilliga tidningars sida, de der fällt sina omdömen på en sväfvande och insidiös rapport, utan att afvakta motpartens svaromål, än mindre målets utagerande. Våra kolleger hafva här handlat lika förhastadt som vid den famösa rättegången mot lokomotivföraren Riex, der utgången till fullo bevisade deras stora misstag. Det lider alls intet tvifvel, att ju utgången af målen rörande skogsåverkan i Norrland skall lika klart visa obehörigheten af de grofvå beskyllnitigarne mot hrr James Dickson Co, och torde det derefter blifva de, som komma att fordra rättvisa för de lidna oförrätterna. Det vore lyckligt om våra kolleger kunde deraf lära, att när man ifrar met orättfärdighet, man bör akta sig att icke sjelf begå en sådan. De uti hrr James Dickson Cis skrifvelse till Kon:s Bef:de åberopade utdrag ur bref från hufvudkontoret till förvaltaren på Baggböle samt ur de instruktioner, som gifvits på stället, visa tydligt; att de allt sedan 1853 varnat mot inköp af olofligt hugget virke. De sednast inträffade händelserna hafva föranledt dem att skärpa dessa varningar ända derhän, att de törklarat sig skola ovilkorligen af: skeda hvarje tjensteman, som utsättes för misstanke, att vara slapp i sin vaksamhet, till förhindrande af åverkan, vare sig på kronans eller sågverkets skogar, äfvensom den, hvilken uppträder retsamt eller med trots. mot jägeritjenstemännen eller ortens eimbetsmiu: , Af den afgifna framställningen synes det likväl lätteligen, att äfven de strängaste föreskritter i dennå väg skola bli vanmäktiga, derest icke hushållningen med kronoskoarne ställes på en annan fot än nu. Ivarje kontroll på dessa vidsträckta rymder måste nemligen blifva en ren omöjlighet, så länge förhållandena äro sådana som de nu visa sig. Man bör nemligen dervid aldrig glömma, att skogsafverkarnes rättsuppfattning icke förmenar dem att drifva hygge på kronoskogarne, enär dessa allt fortfarande betraktas såsom all: männingar, ett föreställningssätt, som ifrån gamla tider är eller nyligen varit rådande till och med i sydligare och mindre skogrika trakter. Man måste ogilla och beklaga denna uppfattning, men kan aldrig lemna ur räkningen dess faktiska tillvaro, när det gäller att bedöma sakens moraliska sida Här finnes mycken likhet med smugglingen. Rättsbegreppen förbjödo icke kustbetolkningen att drifva : denna olagliga handtering; tvertom ansågo de sig vara Ii