Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1867, sida 2

sin hemska bestämmelseort. Från fängelserna vid de städer, som passerades, rekryterades dessa fångar med nya olyckskamrater, och äfven härifrån afgåfvos tvenne skäggiga moskoviter. Det hela fö retedde en förfärligt vidrig anblick och jag aflägsnade mig snart från bryggan, för att slippa se fångfartyget; efter några minuter fortsatte denna hemska konvoj sin färd. Många hustrur åtföljde sina männer; och för öfrigt befunno sig å detta svarta fartyg, der fångflaggan svajade på masttoppen, en mängd gendarmofficerare, gendarmer och soldater. Det var liksom om dagen varit bestämd att visa mig den ena vederstyggliga synen efter den andra; ty på förmiddagen blef jag från mitt fönster åsyna vittue till en stackars brottslings moraliska dödståg. Det var en bondhustru, mellan 30 och 40 år gammal, som för mordbrand blifvit dömd till 9 års tvångsarbete i Siberien och derefter beständig landsflykt derstädes; men som hon var härifrån orten och dömd härstädes, skulle hennes dom förut här kungöras. Hon fördes derföre ut från härvarande fängelse på en hög, svartmålad vagn, der hon sattes baklänges på en svartmålad bänk och med ett tåg om lifvet, sastbundet vid en tvärslå bakom sätet. På bröstet var fästad en stor s träbricka, hvarpå stod skrifvet ordet mordbrännerska. Vagnen, som var förspånd med 2:ne hästar samt omgifven af gendarmer och soldater, kördes i sakta mak, i rigtig likprocessionstakt, genom stadens gator, med en trumslagare förut. hvilken slog en slags sorg-parad-marsch, för att kalla tillsamman folket, hvilket, sig till varning och den till Siberien dömda till skam, skulle bevittna den sorgliga färden. Till stadsboarnas heder får jag dock försäkra, att jag endast såg två eller tre gatpojkar sälla sig till det hemska tåget, hvilket just vände utanför kyrkan, midtför mina fönster.