Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1867, sida 2

101 UIIITINÅm) BILA TNMEr1VI7 VUUHUDT UÖLII Se os ingar i ordning, alla leverantörer påpassiga, och hvarest öfvergången från fred sä ill krig förorsakar föga eller ingen förindring i garnisonsofficerarnes lif — kan man knappt göra sig en föreställning om hvad Stanton hade att genomgå. När han emottog öfverkommandot öfver en armå om en million soldater, måste allting anskaffas — från knappar i uniformsrockarne till 15-tums kanoner; — och i hela landet fanns ingen, som förut var förtrogen med ett sådant bestyr. Alla officerarne, de stridande såväl som de ickestridande, måste dragas ur skötet af sina familjer och så godt som under fiendens ögon lära sig sina skyldigheter. Flera hundra millioner dollars hade med förfärande hastighet förslösats för att iordningsätta förråderna, och kontrakter påls ännu flera hundra millioner hade ingåtts u för att fylla de nyss tömda förråderna.s Alla skälmar i landet vädrade naturligtvis!) efter rof och skyndade i massor till Washington, färdiga att bedraga, ljuga, smickra, öfvertala och intrigera för att nå sittli mål. Midt ibland all den förvirring, förderf och förödelse, som var en följd häraf, och hvilken ingen mensklig makt förmådde afvärja, blef hvarochens heder, som hade någonting härmed att skaffa, hårdt pröfvad, — men aldrig har jag sett eller hört den ringaste misstanka om Stantons ärlighet. Jag har hört honom anklagas för karghet, dubbelhet, sjelfviskhet, fördomsfullhet och äregirighet — men aldrig för falhet. Ingen har någonsin sagt eller hänsyftat på att han eller någon annan genom hans esterlåtenhet, som dagligen var omgifven af millioner eller medel att anskafsa millioner, — stoppat i sin ficka en enda skilling, som ej var ärligt förtjenad. Redan detta är ett stort beröm, hvars sulla betydelse blott den kan inse, som vet huru lätt tvetydiga omdömen och dåliga rykten om personers heder och redbarhet funno genklang hos hvar och en under dessa förfärliga år, som kriget varade. Stanton satt, obekymrad om allt detta, vid sin pulpet, arbetande med denna minutiösa ihärdighet, som man kanske blott finner i Amerika, från morgon till afton, år ut och år in, i storm och i solsken, efter seger och efter nederlag, med en helsa, den ingen utmattning eller brist på motion förmådde rubba; med nerver, som ej skakades, hvarken af vakor eller dåliga nyheter; — tvär, trotsig, trätgirig, ofta groft orättvis — men alltid omutlig, outtröttlig och oaflåtligt följande krigets vexlingar. Han förstod ej alltid att värdera den sanna förtjensten; det fanns i armåen högt förtjenta män, hvilkas fina och bildade sätt lika så litet öfverensstämde med Stantons, som olja kan blanda sig med vatten. Han var en buse för alla bedragare, oduglingar och dumhufruden. MUlellan hade den största möda i verlden att tala med Stanton utan att fradga af raseri. Grant deremot kunde knappast finna ord för att uttrycka sin beundran öfver det sinnrika i alla hans anordningar. När kriget slutade erkände tillochmed hans fiender, att han var berättigad till kanske största andelen i äran. Sedan kriget slutade har han alltid förblifvit trogen den politik, som syntes säkrast förskaffa framgång åt de principer, hvilka han försvarat på slagfältet: likhet inför lagen — republikens odelbarhet — och ordets fullkomliga frihet i alla unionens stater. Så snart Andrew Johnson började visa sin afsigt att lemna sydstaterna samma fördelar som nordstaterna, och att i secessionisternas händer öfverlemna uppsigten öfver de svarte och öfver unionen i allmänhet, började Stanton att draga sig tillbaka, ehuru det ej genast kom till någon öppen brytning dem emellan. Stanton behöll likväl sin plats i kabinettet och afhöll sig så mycket som möjligt från att deltaga i den sistlidne sommarens stormiga diskussioner och öfverläggningar, men det är allmänt bekant, att han endast behöll den för att i egenskap af kongressens försvarare genast kunna underrätta den, i händelse presidenten skulle blifva djerf nog att ämna göra förberedelser till motstånd eller våldsamheter. Billen angående vilkoren för att sköta offentliga embeten infördes först, endast för att förekomma de stora missbruk af den verkställande makten, hvartill presidenten gjort sig skyldig derigenom, att han sommaren 1866 afskedade åtskilliga af regeringsmedlemmarne, emedan de ,icke understödt hans politik, och suspenderade ministrarne från deras göromål. Senaten instämde, såsom redan kändt är, i Stantons åsigter, försvarade dem och vann segern efter en kort strid. Korrespondenten tillägger: ,Det troddes på långt när icke allmänt, att Andrew Johnson skulle ingå en förlikning med Stanton, men sedan man sett att han, om ock i ellofte timmen, verkligen gjort det, uppväckte det en allmän förvåning i hela landet och betraktades såsom ett nytt prof på hans nonchalance, djerfhet och dumhet, fullkomligt öfverensstämmande med alla hans föregående företag. Jag känner många personer, som 1122 msssX4 föravarat hana StHHLYAn—