Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1867, sida 1

sig hastigt, liksom slungad i höjden af förvåning, samt tog ett par steg mot den på sin plats orörligt qvarstående. Men ännu yttrade han ej ett ord, och nu skedde något, som de båda öfrige säkert ej väntat och som tillochmed aflockade den gamle herrn ett lätt småleende, medan det nästan höll. på att sätta Reinhold i förlägenhet. Ty sedan Simon Marcus en stund stirrat på läkarens lugna ansigte, skred han längre fram och beskref dervid en krets omkring honom, tilldess han helt och hållet kringgått henom, liksom ville han mönstra honom från alla sidor, innan han började tala med honom. Men sedan han nu åter befann sig framför Reinhold, som ej utan någon förvåning betraktade honom, stannade han, såg honom med en fast blick i ansigtet och sade med hög röst: — Det är således ni, som älskar en judinna? — Ja, svarade den tillfrågade med hastig fattning, ehuru han säkert ej väntat sig denna fråga först; ja, jag älskar en judinna, och om ni är Simon Marcus från Göteborg, så säger jag er, att det är Jane, er dotter, som jag älskar. — Jaså. Och ni har älskat henne, oaktadt ni visste, att hon är af Juda stam! — Så snart jag såg henne, nästan vid första blicken, älskade jag henne, oaktadt jag af den heliga plats, på hvilken jag befann mig, måste sluta till, att hon var en israelits dotter. — Jaså. Och blef ni ej derigenom uppmärksamgjord på förirringen af er kärlek? — Nej. Jag vet endast, att Gud skapat er dotter och mig, likasom Han ock skapat er och denne gamle man. Mellan er båda råder vänskap och broderlighet, oaktadt den ene är kristen och den andre jude — hvarför skulle det således ej kunna finnas kärlek mellan er dotter och mig? Vi tro begge på samme Gud, hvilken ni blott kallar Jehovah och jag min Fader i himlen; någon vidare skilnad mellan oss erkänner jag ej, ty formen af Gudsdyrkan är i mina ögon blott en bisak. — Jaså! utropade juden, medan hans förvåning öfver Reinholds öppna och rättframma väsende synbarligen började blandas med en tyst välvilja för honom. Men, fortfor han, i det en häftig ryckning förmärktes kring hans läppar, om ni såsom kristen dyrkar er Jesus af Nazareth, så tror ni er väl ega rät