Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1867, sida 1

JUDINNA N?) Berättelse af Philipp Galen. (Öfversättning af J. Plulipsson.) Men då inträdde den, denna högburna och i medyetandet om ögonblickets betydelse ännu stoltare än eljest höjda gestalt. Öppet och manligt djertt vände sig Reinhold Strahls ansigte åt de båda minnen, hvilka han betraktade med en helt säkert ej ringare spänning än de honom. Ingen fruktan, ingen farhåga var att spåra i dessa ädla drag; hans hjerta, styrkt genom hans eget fasta beslut och genom Ernst Schillings uppmuntrande ord, hade lugnat sig, och hans samvete kunde understödja honom i detta lugn, ty det kände sig rent och fritt från hvarje skuld. Så inträdde han i rummet, och hans öppet blickande öga riktade sig först på den gamle Schilling, som lugnt blifvit qvarsittande på sin stol samt endast gladt och uppmuntrande nickade åt sin unge vän. Simon Marcus deremot rörde sig ännu ej; hans ansigte var halft nedböjdt, hans skägg begratvet i hans händer, och beslöjade af de buskiga hvita ögonbrynen, blickade hans stelt framskjutande ögon med ett slags hemlig pröfning på den inträdande. Först då hans gamle vän med hög röst ropade: , Simon Marcus, blicka upp! Den kristne, som du ville se, din dotters och min vän, står framför dig! först då upplyfte han hufvudet och betraktade med blixtrande ögon den lugnt framför honom stående mannen. Det låg i den första sekunden något demoniskt i denna blick, som hos lejonet, då det betraktar en obekant fiende, hvilken det dock ej kan komma åt. Men denna blick förändrade och mildrade sig snart. Knappt hade han fullt betraktat Reinhold, innan uttrycket af fiendtlighet och hat försvann, såsom det mörka molnet skingras af den framstormande vinden, och han reste ) Se II.-T. n:o 218.