Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1867, sida 2

JUDINNA N?. Berättelse Phili pp : Galen, (Öfversättning af J. Philipsson.) Då vi inträda i rummet till dem, hade de redan länge samtalat med hvarandra och utbytt sina åsigter om åtskllliga ämnen, hvilka dock endast hade afseende på det långt bakom dem liggande förflutna samt berörde förhållanden och personer, som ej ega något vidare intresse för oss. Men slutligen hade de talat nog om minnena från de gamla tiderna och nu måste ordningen komma till det närvarande. Men ehuru Simon Marcus redan flera gånger velat afbryta det påbörjade samtalet och hans spänning synbart ökades att få veta det hufvudsakliga, eller hvarför han blifvit störd ur sin ro inhemmet, så förhastade sig den gamle herrn dock ej det ringaste med sina förklaringar; han hade fortfarande några frågor att göra om den förflutna tiden och alltjemnt återkom han, såsom gammalt folk brukar, till sin ungdomstid, hvarvid han tydligen bemödade sig att i sin mångårige väns bröst återuppväcka den gamla hjertligheten, den fordna kamratskapskänslan, för att med deras hjelp slutligen lägga hand vid det beslutade allvarliga verket. Först sedan han fast öfvertygat sig om, att denna hjertlighet ej utdött, att de gamla broderliga tänkesätten ännu välbehållna voro rotfästade i judens sinne, först då lät han det förflutna hvila och öfvergick nu småningom till det närvarande och dess vigtiga uppgift. Under detta långa samtal hade Simon Marcus drag blifvit allt mera spända och liksom lyssnande; hans glänsande öga hvilade med skarpaste uppmärksamhet på den så ifrigt talande vännens blick och miner. Men denne bemödade sig — alltid fast betraktande den andres ögon och märkande hans spänning — blott desto mera att återvinna sitt vanliga lugn, för att med samlad kraft plötsligt störta lös på sitt mål. ) Se H.-T, n:o 215.