Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1867, sida 2

Slutligen hade en kort paus inträdt i deras samtal, ocl den äldre betäckte ett ögonblick sina ögon med handen, lik som kände han sig trött eller som funderade han på ett anna samtalsämne. Men då han nu såg judens ögon med allt större förvåning riktade på sig, tydligt förkunnande, att hans liflig: själ knappt längre kunde vänta på hvad som skulle komma sade han lugnare än förut och med all den honom så egns mildhet och vänlighet: — Nu, Simon, ha vi, tänker jag, talat tillräckligt om def förflutna. Må det derför få hvila, och låt oss nu vända oss till det närvarande. Ack, du kan ej tro hur mycket det gläder mig att se, att du ej glömt våra gemensamma fordna dagar. Det gör godt, mycket godt, min gode broder: Ja, jag ser, att du ännu är min gamle vän; den långa mellantiden har ej kommit dig att förgäta mig, och det är bra, ty jag behöf ver din vänskap. Simon Marcus nickade belåtet, och kort och rätt fram, såsom han alltid var i affärssaker, fästade han sig genast vid vännens sista ord och sade på sitt hastiga sätt: — Aha! Säg då ut hvarmed jag kap hjelpa dig och kom ändtligen en gång till saken! Du lärer ej för roskull ha ruskat upp mig ur mitt gamla bo, det kan jag nog föreställa mig — och jag, jag har menat redligt med dig och utan dröjsmål anträdt den för mig så besvärliga resan. Du allena och ditt nödrop kunde förmå mig dertill. Men låt mig nu höra den förlägenhet, i hvilken du — såsom jag, oaktadt allt ditt konstlade lugn, nog märkt på dig — befinner dig. — Ja, det gläder mig, att du varit så villig och ifrig, och du skall också genast få veta allt, som jag beslutat säga dig. Men låt mig först göra ännu en fråga. Mina båda söner, som lefva i min närhet, har du sett, den ene i staden, den andre här, och sedan skall du äfven få lära känna den sistnämndes barn. Men berätta mig nu först i korthet något om din familj. Att först din goda hustru och sedan flera barn dött ifrån dig, har du skrifvit mig, men — du hade ju ännu en dotter — hur är det hon heter? Dessa oväntade ord träffade den så föga derpå förberedde juden i innersta djupet af hans hjerta, detta märkte den kloke gubben, som uppgjort en så skicklig fälttågsplan, genast. Simons hela kropp skakades af en synbar darrning, han grep