Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1867, sida 1

less neutralitetspligt samt göra den uppnärksam på, att för hvarje kränkning fdet bestående rättstillstäåndet skall Grekand ensamt bära ansvaret. I, Mem. diph ör samma dag heter det: ,,Det bekräftar ig, att Porten gifvit ett bestämdt afslag ;å de 4 stormakternas begäran om nedättandet af en internationel kommission, om skulle undersöka förhållandena på Landia. Ett af de motiver, som förmått urkiska regeringen till detta beslut, måste sökas i den omständigheten, att den ryska liplomatien icke låtit sultanen blifva i okunvighet om, att den internationella undersökningen lätt kunde leda till det resultat, utt Kandia blefve förenadt med Grekland. Under nuvarande förbållanden måste det mses tvifvelaktigt, huruvida stormakterna ortsarande vilja påyrka nedsättandet af n sådan kommission. Något bestämdt beslut är visserligen icke ännu taget i letta afseende, men det är tydligt, att frågan i och för sig fått ett förändradt utseende, sedan fiendtligheterna upphört på Kandia. Denna punkt har i synnerhet för Frankrike varit den vigtigaste; ty då detta resultat icke blifvit vunnet, skall Porten vara i stånd att med större lätthet kunna göra kandioterna vigtiga eftergister. —;Indep. belge af den 12 dennes förmenar, att kejsar Napoleons förhandlingar med beust i Salzburg icke varit utan inflytande på den mera välvilliga hållning, som vestmakterna nu synas intaga mot Turkiet. Den förändring, som inträdt i stormakternas hållning, låter sig måhända i korthet beteckna såsom ett närmande från Frankrikes och Österrikes sida till lord Stanleys politik i den kandiotiska frågan. Denna politik har nemligen icke varit benägen det grekiskt-kandiotiska upproret. Om Rysslands eventuella hållning under dessa omständigheter erfar man ännu ingenting närmare. AMERIKA. I konflikten mellan presidenten och den allmänna meningen är det af vigt att komma på det klara angående general Grants ställning, isynnerhet sedan den, genom hans antagande af krigsportföljen, 1 viss mån blifvit tvetydig. Offentliggörandet af den korrespondens, som egt rum mellan honom och presidenten, om fråntagandet af Sheridans befäl i femte militärdistriktet, är derföre af ganska mycken vigt. Presidenten meddelade generalen den order, som hade afseende härpå, tilläggande, att det skulle vara honom angenämt att, före utfärdandet af densamma, erfara de invändningar, som Grant kunde hafva deremot. Härpå svarade generalen i en skrifvelse, som gör honom mycken heder. ,Med nöje — heter det der — begagnar jag Er tillåtelse, för att i ett patriotiskt folks namn, som offrat hundratusentals menniskolif och millioner i penningar för fäderneslandets enhet och odelbarhet, på det enträgnaste tillråda att icke insistera på utförandet af denna order. Det är en klart uttalad och otvetydig önskan af folket, att general Sheridan icke måtte aflägsnas från sitt nuvarande befäl. Vi lefva i en republik, i hvilken folkets vilja är högsta lag, och jag beder Er att icke låta denna röst ohörd förklinga. General Sheridan har troget och insigtsfullt efterkommit sina pligter. Hans aflägsnande skall endast betraktas som ett försök att omkringgå kongressens lagar. De elementer i södern, som icke ännu äro rekonstruerade — dessa elementer, som uppbjudit allt, för att med vapenmakt kullstörta regeringen, och som nu endast böra tagas till råds om sättet för ordningens återställande — skola i denna åtgärd finna en triumf för sig. Den tron, att den exekutiva makten är på deras sida, skall uppmuntra dem till ny opposition mot den lojala massans vilja. De förtjenster, som general shomas förvärfvat i Unionens strider, gifva honom anspråk på, att afseende fästes vid hans åsigter. Han har flera gånger prosteterat emot att utnämnas till högste befälhafvare i ett militärdistrikt, och isynnerhet emot att ersätta general Sherman. General Hancock borde förblifva, der ban är. Hans åligganden äro mycket komplicerade, och en ny militärbefälhafvare skulle behöfva lång tid, för att sätta sig in i alla dessa förhållanden. Militäriska, financiella — och framför allt patriotiska skäl tala för återtagandet af denna order. Slutligen tillåter jag mig att fästa uppmärksamheten på ett, som ,privat betecknadt, till mig stäldt bref, som jag skickat presidenten, då jag nyligen togs till råds angående ombytet af chef för krigsdepartementet. Det handlade om nu ifrågavarande afsättning, och jag hade hoppats att detta bref skulle förhindra densamma. Af de sista meningarne kan man sluta, att Grant gjort Sheridans bibehållande vid sitt befäl till vilkor för sitt provisoriska öfvertagande af krigsministeren, samt att han mottagit denna endast under det af Johnson sedan återtagna medgifvandet. På detta frimodiga bref svarade presidenten i en längre skrifvelse, i hvilken först framlyser den nedstämdhet, som Grants bref hos honom framkallat. Derefter säger han sig visserligen känna de bemödanden, som blifvit gjorda, för att bibehålla Sheridan på sin nuvarande plats, men, såvidt han vet, har saken aldrig varit föremål för någon folkomröstning. , Sheridan har icke endast på det mest hänsynslösa sätt utöfvat den honom lagligen gifna makten, utan äfven mCUAULHG:t gin antaritet och unnhäft sig